Replik till Hans Johansson, som i Sändaren 2/2017 invänder mot vår syn på svensk flyktingpolitik (införd i Sändaren 51/2016).

Hans Johansson skriver i sin replik ”Visst tycker jag också att vi i första hand skulle gynna kvotflyktingar”. ”Vad bra,” tänkte vi. ”Det är vi överens om.” Det är dessa kvoter som bland andra Cecilia Wikström ständigt vädjar till EU:s medlemsländer att höja.

Men sen skriver Hans Johansson att ”den möjligheten finns inte”. Vi däremot tänker tvärtom!

Precis som Cecilia Wikström vet vi att det visst är möjligt att höja Sveriges flyktingkvoter radikalt, bara våra politiker bestämmer sig för det.

Politiker i en demokrati påverkas av sina väljare. En kraftig opinion – ett nytt påskupprop till exempel – är absolut möjligt! Kyrkornas så kallade ”julupprop” var en vacker gest, men det är inte nog. En radikalt ökad kvot av flyktingar, som hämtas tryggt och säkert från FN:s flyktingläger, är klart bättre än dagens livsfarliga, osolidariska och dyra smuggelresor, där familjer ibland skiljs åt och många far illa.

Somliga dör. Vi tror inte att smugglingen helt kommer att upphöra för att fler länder höjer sina flyktingkvoter, men om signalen går fram att det finns legala, ofarliga vägar till asyl i Europa, kommer fler flyktingar att välja den säkra vägen – den enda som redan i dag är ekonomiskt möjlig för fattiga flyktingar.

Hans Johansson har inte läst vår första inlägg särskilt noga, eftersom han tror att det är jättesvårt och komplicerat för Sverige att välja flyktingar i FN:s flyktingläger. Det är inte svårt! UNHCR väljer ut de flyktingar som har väntat längst i lägret och de som är mest utsatta. Ofta(st) väljer man kvinnor och barn. (Till skillnad från de övervägande unga, friska män, som i dag köper sig hit smuggelvägen)

De utvalda kvotflyktingarna transporteras sedan säkert och smidigt av svensk personal till Sverige.

Inga asylprövningar behövs, uppehållstillståndet är redan klart och anpassningen till Sverige kan starta omedelbart. Vi har liksom Hans Johansson följt – och följer – många asylprövningar och vet hur psykiskt påfrestande dessa är. 28 procent av ”spontan-ansökarna” bedömdes 2015 sakna asylskäl och fick avslag på sin ansökan. Vi vet hur dåligt dessa människor mår. Men ett återvändande till hemlandet behöver inte vara katastrof, även om vi tyvärr har sett sådana exempel på nära håll.

Vi känner många människor som lever i fattiga länder. Vissa svenskar verkar tro att det är ett helvete att bo i alla andra länder utom i Sverige. Det är inte sant. I så fall skulle alla fly och vi skulle inte bedriva mission och bistånd i andra länder, utan enbart kämpa för att flytta afrikaner, asiater och latinamerikaner hit till vårt europeiska ”himmelrike”. Det vore en konstig mission. Vi vill hellre göra livet bättre för dem som finns i sina hemländer. Somliga svenskar har också valt att flytta till sådana länder och arbeta för just detta. De kallas ibland missionärer.

Efter att ha drivit över 400 skolor i Pakistan de senaste 20 åren genom organisationen PACS, vet vi dessutom mycket väl vilka de faktiska lärarlönerna är för de fattiga i just det landet, även om Hans Johansson tror sig veta bättre.

Vår sluthälsning till Hans Johansson är att vi lever i samma värld, även om vi ser på den ur lite olika perspektiv. Och självklart ska alla svenska kyrkor och församlingar ta emot och integrera alla människor i sin gemenskap, varifrån de än kommer och hur de än har kommit hit.