Nära 700 engelska präster och pastorer deltog i ett fyra dagar långt opinionsmöte mot den engelska livsmedelstullen på 1840-talet. De flesta var nonkonformister, alltså frikyrkliga. Frihandel var en samhällelig moralfråga. William Gladstone, som ledde det liberala partiet under dess storhetstid, ansåg att nonkonformisterna var partiets ryggrad.

Banden mellan liberalism och frikyrklighet har varit starka in i vår tid, inte minst i Sverige. Att den liberala politiken formades i samspel med en ideell folkrörelse gjorde den mer socialt medveten. Sett i ett långt perspektiv var det emellertid en ganska omaka allians.

Befrielsen från kyrkligt tankemonopol var det första liberala genombrottet. Den gjorde det möjligt att utforska jorden och kosmos och så småningom människan och samhället utan krav att slutsatserna ska vara förenliga med bibliska utsagor. Sekularism var en förutsättning för ett modernare politiskt tänkande.
Att förnuftsargument, inte trosuppfattningar, fäller utslaget i samhällsfrågor har aldrig accepterats av påvekyrkan. Det har varit långt ifrån självklart bland protestanter, ändå kan man hävda att en liberal samhällsmodell blev möjlig endast tack vare reformationen.

Luther/Calvin
Politiska omständigheter gjorde att Luthers lära blev en statsreligion och en förkvävande ortodoxi i de länder där den fick fäste, medan kalvinismen på de flesta håll blev en minoritetsreligion, ofta förföljd och diskriminerad, kämpande för sin överlevnad, misstrogen mot den världsliga makten. Luther ansåg att kungar ”är biskopar av nödvändighet”. Calvin godtog inte att en världslig furste skulle vara kyrkans överhuvud. Hans tes att lydnad mot människor inte får gå före lydnad mot Gud tolkades av hans efterföljare som ett ja till öppet motstånd mot en förtryckande regering. Man kan tänka på franska hugenotter och engelska puritaner.

Här fanns ett föreningsband med den tidiga liberalismen, som grundades av John Locke på 1600-talet. Det centrala var en lära om rättigheter. Enligt the law of nature har människan i naturtillståndet vissa grundläggande rättigheter, som hon för med sig in i samhället genom samhällsfördraget. Statens uppgift är att skydda dessa rättigheter. Om de styrande bryter sin del av fördraget, återfår människorna den rätt de hade i naturtillståndet att försvara sig själva och sin egendom. De har rätt att döda en tyrannisk härskare, som man dödar ett farligt vilddjur, ansåg Locke.

Hans teori var i princip sekulär, den var också amoralisk genom att den utgick från att varje människa är en obotlig egoist utan andra motiv än egen lycka. Men han lade ut en slöja av fromma ord och bibelcitat, framställde rättighetsteorin som renlärigt kristen.  

Religiös tolerans
Locke hävdade att religionskrigen berodde på att myndigheterna undertryckte avvikande trosuppfattningar med våld, inte på motsättningar mellan kyrkor och sekter. Religiös tolerans följer enligt honom både av förnuftet och av Jesu lära, och han ville skilja den världsliga makten från all befattning med religionsfrågor. Lockes tolerans omfattade judar och muslimer, däremot inte katoliker, som lovat trohet mot en främmande furste, alltså påven.

Locke blev Amerikas nationalfilosof, beundrad inte minst som bibeltolkare. En undersökning av predikningar i New England under 1700-talet har visat att hans inflytande var ”överväldigande”. Även kristna, bland dem många puritaner och presbyterianer, hade en stark förnuftstro under upplysningstiden. Bibeln borde tolkas i förnuftets ljus.

Upplysningstidens rättighetsliberalism var intellektuellt kylig, hårdkokt, ofta öppet religionsfientlig. Dess människosyn var mekanistisk och deterministisk, utgick från att individen och samhället är underkastade obönhörliga naturlagar. Moralteorin handlade om det välförstådda egen-
intresset. Samhället måste arrangeras så att människors själviskhet, ärelystnad och materialism blir drivkrafter för gemensam lycka. Maktbegäret måste tämjas genom vikter och motvikter.
Att 1800-talets liberalism blev annorlunda förklaras delvis av Immanuel Kants inflytande. Han postulerade att människan har en fri vilja, att hon förmår lyda förnuftet och sedelagen och inte som djuren blint lyder naturens befallningar (de fysiska begären, flockens beteende). Genom att härleda sedelagen från det sekulära förnuftet utmanade han det traditionella kyrkliga monopolet på seriös moralteori. Samtidigt tillförde han liberalismen ett ideellt element. Kants frihetsbegrepp hade en väsenslikhet med den allvarliga livssynen inom de fria samfunden. Det har kallats filosofins största bidrag till liberalismens idéutveckling.

Kampen mot slavhandel
Den engelska abolitionismen, kampen mot slavhandel och slaveri, pågick från 1770-talet till 1830-talet. Det var första gången en bred folklig reformrörelse lyckades besegra väletablerade politiska och ekonomiska maktintressen. Eldsjälen var Thomas Clarkson, en anglikansk teolog. Talesman i parlamentet var den evangeliskt troende William Wilberforce, och bland de tongivande fanns metodisternas förgrundsman John Wesley, genom predikningar och skriften Thoughts on Slavery 1784. Särskilt kväkarna var aktiva abolitionister. Inom sekterna fanns de som bäst förstod att bygga frivilliga nätverk.
 På samma sida stod ”filosofiska radikaler” och anhängare till den vänsterliberale Thomas Paine, författare till Rights of Man. De politiskt medvetna arbetarna i London Corresponding Society anslöt sig på 1790-talet ”på den breda grundvalen av mänskliga rättigheter”. Kristen barmhärtighet och lockiansk rättighetsfilosofi gick nästan inte att skilja åt.

Abolitionismen blev förebilden för andra opinionsrörelser med liberala förtecken: kampen för en parlamentsreform, för arbetarnas rösträtt (”kartismen”), mot livsmedelstullen, för kvinnors rättigheter. När ideella folkrörelser växte fram i Sverige under engelskt och amerikanskt inflytande fick vi en liknande allians mellan frikyrkofolk, nykterister (ofta med puritanskt påbrå) och liberaler i kamp för religionsfrihet, mötesfrihet och rusdrycksförbud.

SVANTE NYCANDER