Andra skiljelinjer än synen på homosexualitet är större inför planerna på en ny kyrka, hävdar Arne Petersson.
I senaste numret av Sändaren (13/09) tas både frågan om ”homovigslar” och ”ordination av homosexuella” upp. Begreppet ”homovigslar” finns enbart i webb-upplagan. När pratar vi för övrigt om ”heterovigslar” eller ”ordination av heterosexuella”?
Ansatsen får mig att på nytt minnas en spännande och lovande blogg som missionsföreståndare Göran Zettergren skrev för något år sedan — i mars 2008. Där skriver han:
”Själv bär jag på en längtan att den kallelse som Gud ger människor och som vi som kyrka kan uppleva trovärdig och sann, ska få innebära att människor, oavsett sexuell läggning, ska kunna leva i och ut det liv som Jesus Kristus kallat dem till i sitt ’följ mig’.”
Störande fråga
I den nu aktuella Sändarartikeln lyfts frågorna i ekumeniskt perspektiv — att det trots ”frågans känsliga karaktär” antagligen inte stör den ekumeniska processen. Samtidigt konstateras att ”det är dumt att nu fatta principbeslut som kanske behöver brytas upp inom kort, om det blir ett nytt kyrkosamfund 2011”.
Är inte en sådan kommentar ett tydligt tecken på hur störande frågan är — eller tillåts vara? I det ”paket” som finns med i planerna på ett nytt samfund, så finns det andra skiljaktigheter av mycket större dignitet.
Vilka andra frågor, där man har en övertygelse, skulle ställas ”på kö” med en liknande motivering?
Det är ytterst orättvist och kränkande att de nu ”heta” frågorna tillåts framställas som de som skulle splittra.
Det finns i artikeln i övrigt från Missionskyrkans sida resonemang om att lyssna in Teologiska kommittén, distriktsföreståndarna och Sveriges Kristna Råd.
Goda samtal
När kommer Missionskyrkan och andra samfund att lyssna in med sina homosexuella medarbetare och medlemmar? ”Frågans känsliga karaktär” i förhållande till den stora grupp som är direkt eller indirekt berörda tas inte upp alls. Var finns här ”sida-vid-sida-tankarna” och exempel på ”goda samtal”?
I artikeln återspeglas klassiska och förbryllande om-förhållanden. När och hur utvecklas förväntade och nödvändiga med-perspektiv — att lyssna in dem som det gäller?
Detta är en utmaning inte bara för samfundens ledningar utan samtidigt för oss alla.
Arne Petersson
Göteborg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR