Nyanserade ideal för en ­framtida kyrka som fungerar

När jag var liten och letade efter någon stark, cool kvinnlig förebild att se upp till så var urvalet litet. I dag lever vi i en på många sätt annorlunda, heterogen verklighet där ideal byggs av influencers på nätet. En av de senaste trenderna bland unga tjejer som diskuteras är begreppet ”soft girl”, ett fenomen som startat och spridits på sociala medier. I stora drag har det handlat om att tjejer vill dra ner på takten, leva i stillhet och ta hand om sig själv. Att helt enkelt ha det lite mer ”soft”. Men i begreppet har också rymts idéer om att jobba mindre och med fördel ha en man som försörjer en. Fenomenet har därmed diskuterats livligt mellan falanger som ser det som en kvinnofälla och de som tycker det är verklig frihet.  

Något uppskruvat med idealet

Det är en strömning som säger sig vilja omfamna det ­kvinnliga eller mer feminina. Samtidigt är det tydligt att det finns något uppskruvat med idealet och att få kvinnor direkt kan känna sig hemma i den bild som pumpas ut från sociala medier. Tittar du på det som trendar bland män så är bilden liknande med traditionella mansrollen. Förebilder som visar det verkliga livet och dess nyanser har svårt komma fram i det digitala bruset. Så var kan vi hitta dem? 
Jag tror vi hittar ­förebilder i verkliga möten med andra människor, där mina ideal och mina idéer kan brytas mot en annan människas. Det gör något med oss när idéer vi burit och saker som tagits för givet behöver omprövas i mötet med någon annan. 

Svårt att känna sig välkomna

Jag hade gärna med glädje avslutat texten här i ett konstaterande att detta sker bäst i församlingen. Att kyrkfikat är platsen där vi kan få möta människor med olika bakgrund, idéer och åldrar och bli utmanade. Samtidigt vet jag att det ofta inte är verkligheten. Församlingen har ofta ett mönster och en kultur som tydligt satt sig i våra väggar, ofta predikar vi indirekt ett ideal och en livsstil som gör att män­niskor har svårt att passa in och känna sig välkomna.  
Simon Holst skrev nyligen på ­Dagens ledarsida under rubriken ”Var är killarna?”. Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi ser i dag att killar i högre grad än tjejer väljer att avstå från att vara medlemmar och delaktiga i en församling. Vilket också resulterar i att kvinnor får bära en större del av arbetet i den lokala församlingen, alltifrån ledarskap till omsorgsarbete. 

Normer som behöver utmanas

Det är ett exempel som pekar på att vi har normer i våra församlingsgemenskaper som behöver utmanas.  
Vi behöver hitta sätt att bearbeta, ifrågasätta och utmana de beteenden som inte får människor att växa i tro eller vara delaktiga i församlingen. Att arbeta med att förändra kultur och mönster är svårt och det kan kännas nästan omöjligt att ens försöka.  Inte minst utifrån att människor kämpar med att hitta sin plats utifrån flera olika normer som råder i den lokala församlingen. Det finns inga enkla svar eller vägar men den unga generationen kan vara ett bollplank att utmana det som alltid gjorts. 
Min dröm är att församlingen på riktigt ska bli den plats där olika åldrar, bakgrunder, ­ideologier och ideal bryts mot varandra. Kyrkfikor pågår i kyrkorna vecka ut och vecka in, år ut och år in. Människor samlas, dricker kaffe och äter småkakor i små byar och stora städer, i nyrenoverade församlingssalar och i nedslitna soffor. 
Tänk om detta också kan bli platsen där vi kan våga ifråga­sätta våra invanda mönster, och idealbilder, där vi kan få utmanas och växa?  

Kristin Flodström
biträdande generalsekreterare Equmenia