Nu talar vi alltså om tolkningens rum, kyrkans historiska situation. Vi befinner oss som tolkare i ett kyrkosammanhang. Vår uppgift är att hjälpa kyrkan till en horisontsammansmältning. Vi kommer inte undan kyrkans historia, från fornkyrkan till vår egen tids frikyrka. Om detta är vi överens. Så vad betyder nu relationen mellan kyrkans historiskt betingade nuvarande situation och NT ? Hur tar vi ansvar för kyrkans historia i vår exeges?

Jag har verkligen gillat dina artiklar i Sändaren. De har varit mycket värdefulla. De har visat det komplicerade arbete som bibelforskning och bibeltolkning innebär. Men din exeges hjälper oss alltså inte att svara på en grundläggande fråga. Gadamer och hans filosofi för texttolkning är ett värdefullt bidrag till tolkningsproblematiken. Men jag kan tyvärr inte hålla med om att detta är "ett tredje alternativ" för frågan om textens auktoritet.  Det är ett perspektiv, möjligen en metod, i tolkningsarbetet, ingenting annat. Det berör inte frågan om bibelns auktoritet. Menar du verkligen att den metoden kan få texten att betyda något diametralt motsatt det som den enligt all sund forskning säger?

Min fråga om textens auktoritet är inte en spetsfundighet som du säger. Jag hävdar med bestämdhet att NT skall vara kyrkans rättesnöre. Min enda fråga gällde den personliga bekännelsen till Kristus som grund för kyrkan. Du insinuerar att jag "accepterar skriften utan vidare reflexion"? Varför? I fråga om slaveriet liksom då det gäller en del andra frågor, till exempel  homosexualiteten, har jag i många sammanhang gått emot både GT och NT. Grunden för detta är min uttalade bekännelse av min vilja att leva i Kristus. Etik diskuterar jag för övrigt gärna med dig.