Gunnar Götborg skriver i Sändaren 51-52/2017 ett inlägg med rubriken ”Judarna, Israel och profetiorna.” Det finns en hel del att påpeka angående vad han skriver, men jag begränsar mig för det fodrar en hel del utrymme för att utförligt ge ljus över bibelordet. Det är nämligen Bibeln som är utgångspunkten för att vi skall förstå Guds handlande med judarna och landet Israel.

Götborg skriver bland annat att det judiska folket: ”uppfattar sig som Guds utvalda egendomsfolk.” Det är inte något som judarna har tagit sig och uppfattat utifrån sig själva. Det är Gud som utvalde detta folk och det behöver vi ha respekt för om vi tror på hans ord. Utväljandet kan ses i ett flertal sammanhang, jag väljer ett, 5 Mos. 7:6 ”Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.” 

För att vi skall förstå att detta utväljande fortfarande ligger fast väljer jag ett ord från Nya Testamentet också, Romarbrevet 11:1-2: ”Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.”

FN tilldelade både palestinierna och judarna var sitt land genom beslut 1947. Judarna tackade ja, medan palestinierna valde att säga nej. Istället så anföll omkringliggande arabstater den nyutropade staten 1948. Israel kämpade emot deras angrepp och lyckades överleva som folk och nation både då och i efterföljande angreppskrig. Har Götborg något förslag vad man annars skulle gjort?

När det gäller profetiorna som Götborg också nämner, skadar det inte att påminna sig om att det finns inte mindre än ett 60-tal bibelställen i fjorton av profetböckerna som omtalar att judarna skall återvända till sitt land. Vad vi sedan tycker om det är en annan sak, men vi bör ha respekt för vad Gud har talat om vi är kristna och tror på hans ord.

Det är det profetiska perspektivet som ger oss förståelse för Guds plan med judarna och hans handlade med dem. Låt oss komma ihåg att det profetiska ordet står fast och ger oss ljus, precis som Petrus säger: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.” 2 Petr. 1:19.