Det är tyst i kyrkan om sexmissbruk, läser jag i Sändaren 46/2018 och tar mig för pannan.

Vår tids syndrom att synas och höras och bre ut sig tycks inte ha någon gräns. Jag tar utsatta kvinnors perspektiv. Ett år då massor av kvinnor världen över utnyttjats sexuellt. Alla felar så klart men det här …

Ordet ”chet” har i hebreiskan tre olika betydelser att begå fel; missa målet som beskriver misslyckande är ett. Nästa är att revoltera och en tredje innebörd är förvrängd, vridet eller korrupt. De flesta kan tillstå att man gör fel men att sinnet skulle vara förvrängt eller vridet finns inte på kartan. Beroende förekommer inom alla livets områden. Frestelser kommer ur egna begär.

Tillåta sig tillfälliga ”ligg” är en samvets – och karaktärsfråga långt innan missbruk är ett faktum. Förr kunde en kvinna som hamnat i ”olycka” kärlekslöst uteslutas ur församlingen då hennes ”välsignade” tillstånd inte kunde döljas. Hon var knappast ensam om konsekvensen.

Psykologi (vetenskap) har under 1900-talet trängt undan själavård (tro) men handlar om samma inre. Ande, själ och kropp hör intimt ihop. Psykologi är jagcentrering till självupptagenhetens fromma medan själavård är Gudcentrering. Normaltillstånd. Själavård når djupare in till vårt sanna jag till förändring än vad psykologi gör men kompletterar människans komplexitet. Ingen blir fri av att skylla ifrån sig. Jaget står i vägen.