Vinterkonferensen för medarbetare i Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan var alltför dyr. Därför kunde vi inte motivera våra församlingar att betala vår medverkan. Det skriver Andreas Möller och Pär Arkbro, pastorer i Karlstad respektive Uddevalla.
För ett par veckor sedan samlades nära 500 medarbetare till konferens på Billingehus, och det nummer av Sändaren du nu håller i handen innehåller en hel del rapportering från konferensen. Vi vill nu också rapportera om Vinterkonferensen, fast ur ett annat perspektiv.
Vi tror absolut en sådan konferens kan tjäna som en god mötesplats för medarbetare i våra tre samfund, där kontakter kan knytas och nya impulser hämtas, och vi hoppas att våra kära kolleger som var med hade goda dagar. Men tyvärr upplever vi att inte alla medarbetare har samma förutsättningar att kunna delta. När valet av konferensanläggning gjorde att kostnaderna blev så höga som 5000 kr plus resa, kände vi inte att vi kunde motivera kostnaden inför våra församlingar.
Allt dyrare
De är generösa med att ge oss möjlighet att åka till olika mötesplatser, men att lägga så mycket på en konferens kändes för oss inte rimligt att begära. Vi oroar oss också över utvecklingen mot allt dyrare konferenser som inhyses i allt finare salonger, och ser några faror med det.
För det första förblir dessa mötesplatser stängda för hela kategorier medarbetare, precis som allt dyrare årskonferenser förblir stängda för många församlingsmedlemmar, om inte billigare alternativ kan erbjudas. Hela grupper av människor går miste om de värdefulla kontakter och samtal som förs vid konferenserna, och riskerar därmed att hamna allt mer utanför.
Enklare livsstil
För det andra handlar det också om vilken väg vi vill söka. Idag finns en rörelse där frågor om att förena andlighet med en enklare livsstil börjar genomsyra våra kyrkor. Vi tar beslut som går i den riktningen på årskonferenser, men borde det inte också påverka våra personalförbund i planeringen av liknande konferenser? Eller ska vi följa politikens och näringslivets allt mer fjärmande från dem man betjänar?
Frågan är: vad händer med vår solidaritet i miljöer som inte är tillgängliga för alla? Och hur ska vi hjälpas åt att förvalta evangeliet så att det genomsyrar allt vi gör?
ANDREAS MÖLLER. pastor i Baptistkyrkan Karlstad
PÄR ARKBRO, pastor i Södertullskyrkan i Uddevalla (SB/SMK)
Svar : Mötesplatser behöver förnyas?
Ibland behöver mötesplatser förnyas. Tankar började slå rot om att få dela gemenskapen mer helt genom att bo tillsammans. Samtalet om ekonomin har hela tiden förts. Många överväganden har gjorts vad gäller tid, plats, form mm. Det är svårt att hitta anläggningar med vandrarhemsstandard som dessutom kan erbjuda mat och seminarielokaler för så många.
Våra församlingar ser olika ut. Vi delar verklighet med människor som kämpar med att få ihop sitt liv ekonomiskt och med dem där en sådan här konferens är en självklar del av yrkeslivet. Både små och stora församlingar skickade sina medarbetare till Skövde. Både små och stora församlingar avstod. Kanske har några medarbetare avstått att be om att få åka på konferens. Kanske hade församlingar velat skicka dem. Arbetsgivare har ansvar för sina anställda – vi som medarbetare måste uttrycka våra behov. I det samtalet får vi leva.
Arkbro och Möller specificerar inte vilka grupper som ställts utanför. Pensionärer vet vi om – konferensen vände sig i realism till dem med anställning. Och vi blev fler än vi någonsin vågat hoppas. Ansvar för våra resurser och vår livsstil vill vi ta. Men ett enklare boende en tid på året då detta var möjligt att göra är svår att hitta. (Och priset var 4.600:- om man anmälde sig i god tid. I det ingick logi, mat och medverkande mm i drygt tre dygn.)
För planeringsgruppen
ULLA MARIE GUNNER
ordförande
LÄGG TILL NY KOMMENTAR