Både fram- och baksidan har långa rader med tätt sittande höga och smala fönster. I övrigt består fasaden av rött tegel. Där inne återkommer formspråket, det stabila, rätlinjiga i gedigna material i varma toner. Så typiskt för sin tid. Rejält och funktionellt. Ord som även passar in på församlingen.

– Efter 24 år på Lidingö kom jag hit för åtta år sedan och det var att komma hem, säger pastor Leif Romell som växt upp i trakterna.

Han skrattar när han berättar om sitt första församlingsmöte som hade tre punkter. Stora och angelägna. Efter 30 minuter var alla beslut tagna och när Leif kom hem frågade hans fru om mötet blivit inställt.

– Det finns alltid ett starkt socialt engagemang och det är nära till genomtänkta och snabba beslut. Man är skicklig i att tänka nytt och att inte fastna. Jag gillar det, säger Leif.

Tre ordföranden parallellt

Ett nytänk är att man har tre ordföranden parallellt som förbereder frågor i ett arbetsutskott med pastorn. Fyra månader i taget håller man i klubban på mötena.

– Jag känner mig uppbackad och ingen behöver känna sig ensam i sin roll, konstaterar Leif Romell.

Majornas blandning av invånare återspeglas i kyrkans besökare.

– Det finns en kärna i församlingen, sedan finns rätt många som känner tillhörighet på olika sätt. Det är en roligt brokig församling, och det ger energi.

Mix av olika saker

Verksamheten är också en mix av olika saker. Varje vardag är kyrkan öppen några timmar och den som kommer in möts av en vardagsvärd. En av dem är Margareta Björn som var med och startade denna funktion för tio år sedan då hon jobbade som diakon.

– Vi har en kyrka i ett socialt utsatt område och då känns det rätt att erbjuda människor att komma in och tända ett ljus, sitta ner en stund, möta någon och bli sedd. Jag upplever alltid en härlig känsla att få ställa ut öppetskylten, säger hon.

Den här dagen möter Margareta en mängd barn och föräldrar, för det är onsdag vilket betyder körövningar i olika åldersgrupper. Samtidigt lagas mat en trappa ner för alla som vill stanna och äta tillsammans, det brukar vara 25-30 personer.

Inger Eriksson, som bor i en av kyrkans lägenheter i huset intill, är som vanligt på plats.

– Jag har varit medlem sedan 70-talet och det kommer nya människor och nya barn hela tiden. Det är det som är så roligt, säger hon.

Startade Majorna-kören

Musikledaren Erika Bomb startade förra året Majornakören för åldern 20-35 år.

– Här bor många en kortare period, studenter och andra, och då har kören och kyrkan blivit ett ställe att träffa nytt folk. De kommer för att sjunga men också för att det är en mötespunkt, berättar Erika.

Sakrala texter blandas med pop och ibland deltar kören i en gudstjänst. Det finns inga krav på att ha en tro.

– Men söker någon så finns vi här, säger Erika.

Utifrån önskemål från bland andra Majornakören har nu Vardagsrummet skapats. Det är ett utrymme intill kyrksalen, möblerat med olika sittgrupper och hemlikt inrett. Här ska en rad olika saker hända. På reklambladen nämns brädspel, quiz, föreläsningar, stickkafé och existentiella samtal.

Miljö och klimat

Majornakyrkan har i många år strävat efter att på så många sätt som möjligt arbeta med miljö och klimat. När nu Equmeniakyrkan utlyst klimatnödläge söker man också nya vägar. Man ansöker om medlemskap i Grön kyrka och arrangerar särskilda samlingar på temat. Då medverkar damkören och det ges utrymme för angelägna samtal och mingelfika.

– Vi ger inga pekpinnar och kräver ingen redovisning av samtalen. Vi vill ge input, ge utrymme för tankar och förmedla att det finns ett hopp, säger Leif Romell.

Pastorn ser att hela kyrkans varande är i växande, och det är både stimulerande och oroande.

– Jag kan känna oro för dem som gör för mycket. De som blir för upptagna här blir stressade i sina familjer, och så ska det inte vara. Det är en utmaning att bromsa dem som vill mycket, ­säger han.

"Här finns en gemenskap som är tillåtande"

Det är det sociala engagemanget och den accepterande profilen som gör att Ann-Louise Olsson trivs så bra i Majornakyrkan. Att denna församling även vågar att pröva nya saker ibland passar henne perfekt, för idéer har hon gott om.

Ann-Louise Olsson har växt upp i en liten församling i Närke och sedan tillhört någon kyrka på platser där hon bott. Sedan 2008 är det Majornakyrkan som är hennes hemvist.

– Jag tycker om den här kyrkan för att församlingen är så aktiv i att kommunicera med omgivningen, både socialt och kulturellt. Tron är invävd i det som händer, man hittar uttryck för tron som fungerar både för församling och på individnivå.

– Här finns en gemenskap som är tillåtande, det är lätt att bli ­accepterad hur man än är.

Just detta är en viktig sak för Ann-Louise. Hon har erfarenhet av hur det kan vara för barn med särskilda behov, och hon upp­lever att man både kan och vill anpassa situationer i den här kyrkan för att tillmötesgå dem och få dem att känna sig involverade och välkomna.

Gör gärna utflykter

Ann-Louise Olsson är med i styrelsen, hjälper ibland till vid onsdagarnas matservering och gör gärna utflykter med generationsscouterna som träffas vid spridda tillfällen.

Majornakyrkan har satt fokus på klimatfrågorna och Ann-Louise gläds över att församlingen vill profilera sig som så kallad Grön kyrka.

– Jag tycker klimatfrågorna är en del av vårt uppdrag som kristna, det handlar ju om att förvalta skapelsen, säger Ann-Louise med självklarhet.

Kyrkan har en rad olika verksamheter, men när Ann-Louise Olsson får drömma trillar idéerna i en strid ström ur henne: kafé, övernattning för utsatta tjejer, socialt arbetskooperativ, solceller och odlingsterass på taket, ­lånecyklar…

Det är inte så att hon anser att allt borde förverkligas, det är mer hennes personlighet att ha ett idéflöde utan stopp. Plötsligt föds ännu en tanke:

– Tänk om min arbetsgivare kunde få betalt för att jag skulle arbeta ideellt på 20 procent. Vilken bra sak det skulle vara för samhället.