Det var i reflektionen av hur många, som han själv, en gång brann men sen försvann ur kyrkan som Jacob Langviks debut handlade om. I 96 lampor (så många som det fanns i Värnamo Missionskyrka där han vuxit upp) intervjuade han gamla vänner för att höra mer om deras livsresa från kyrkorummet och ut därifrån.

Men redan på bokreleasen lades grunden för uppföljaren.

– På den kvällen kommer det fram en kompis som säger att boken har något, men att det verkligt intressanta egentligen är varför det finns de som stannar. Det tog ju lite glädjen över hela boken just då och jag ska erkänna att jag blev lite provocerad. Jag tänkte, okej - skriv den själv då, säger Jacob och skrattar.

Flera han mötte lyfte dock frågan och någonstans inom Jacob blev den också mer och mer intressant för honom själv.

För lika mycket som han kunde identifiera sig som den som lämnat kyrkan, kunde han ju identifiera sig med den som stannat.

Ett annat spörsmål som ofta dykt upp som en konsekvens av hans bok, är också de många föräldrar som tagit tag i honom efter föreläsningar och samtal för att fråga; Kunde vi gjort något annorlunda eller ännu skarpare: Vad gjorde vi för fel?

– Det kan ju inte jag svara på såklart, men jag har själv fått börja tänka de tankarna med egna barn. Jag fick upp ögonen på allvar här när äldsta dottern undrade vid frukosten: Pappa, måste vi gå till kyrkan? Ja sa jag, men sedan började jag fundera vidare kring hur jag egentligen ska formulera detta för henne, berättar Jacob.

Han fortsätter:

– Jag menar, det är nog lätt att inte ge helt ärliga svar där. Säger barnen att det är tråkigt i kyrkan svarar föräldrarna kanske nej, men det är klart att det kan vara tråkigt. Jag tror det är viktigt att vara ärlig med det, men att kyrkan får stå för nåt annat, som gör de sämre dagarna i kyrkan värda det där, funderar han.

Med sådana tankar i bakhuvudet har boken vuxit fram och tagit form. Kanske också ändrat form. Från att den skulle mejslas enligt samma modell som 96 lampor - med ett antal raka intervjuer, har den istället blivit en bok med nedslag hos personer med olika unika vinklar på vad det var och är som hållit dem kvar innanför kyrkans väggar. Därefter blandas deras tankar med Jacobs, som gör sitt bästa att teckna en karta över hur det går till att behålla sitt hjärta i en församling.

– Min dröm är att boken ska kunna ge argument för att svara barn, vänner och andra varför man egentligen går till kyrkan. Att den ska hjälpa läsaren att hitta sina egna formuleringar för det, menar han.

Jacob själv har hittat en del hjälp under vägen. Inte minst genom infallet att låta grannen helt utan kyrklig koppling, som Jacob först träffade över en spade och barnens gemensamma lek i sandlådan, läsa igenom manuset.

– Det var spännande att höra hans perspektiv. Han utmanade mig också att skriva varför jag tyckte att kyrkan skulle kunna vara något för en sådan som honom. Jag fick tänka till, jag menar egentligen vill man ju att alla ska få uppleva kyrkan, men vad vill vi att de ska uppleva...

När Jacob berättar att grannen under arbetet med boken plötsligt uttryckte att han nog faktiskt skulle kunna tänka sig att följa med någon gång till kyrkan, lyser han upp.

Han själv har fått bli första berättelsen av många liknande han hoppas få höra om i kölvattnet av att hans andra bok nu lanseras.

Det blir under Brittas vardagsrum i Betlehemskyrkan i Göteborg under onsdagkvällen (4 december). Den här gången är han inte bara producent av podden, utan också gäst.

Tillbaka innanför de där väggarna som han valt att ta sig innanför alla de där sovmorgnarna då hjärnan och kroppen kanske ibland velat något annat.

Något exakt svar på varför det blivit så är kanske svårt att ge, men Jacob har börjat ge frågan en form att jobba vidare kring.

Många delar nog också funderingarna kring vad det är som får människor att stanna kvar - precis som Jacob. Trots allt imperfekt och kyrkans brister.

Låt samtalen börja.