Att lyssna på ett privat samtal mellan två andra människor känns lite förbjudet, men det är precis vad Ida-Maria och Carl-Henric Jaktlund bjuder in till. På lite drygt hundra sidor får läsaren ta del av den mejlväxling som pågick i våras där Ida-Maria, evangelist inom Equmeniakyrkan, och Carl-Henric, pastor och nationell ledare för Alpha Sverige, delar sina tankar och sin längtan efter nya framkomliga vägar att förmedla tron till vår samtid.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att inte dras in i samtalet själv.

– Och det är ju precis det vi önskar med boken, att väcka lusten att prata om hur vi delar vår tro. Allra helst vill vi väcka en längtan. Att få fler att vilja dela sitt hjärtas längtan, säger Ida-Maria.

Hur delar du din kristna tro med den som inte tror? Frågan väcker både nyfikenhet och engagemang, men förmodligen också en del dåligt samvete. För trots att mission och evangelisation hör till själva grunduppdraget för den världsvida kristna kyrkan så har jag som enskild kristen inte alltid känt mig bekväm i att evangelisera.

Om man ska vara riktigt ärlig så kanske vi inte heller pratar så mycket om evangelisation i våra kyrkor idag?

– Generellt sett är det nog så, och kanske vill vi köpa oss fria lite, säger Ida-Maria.

Vi gör en utåtriktad helg i församlingen och känner att nu har vi fyllt vår kvot för i år. Eller vi anställer en evangelist i församlingen eller startar en Alphakurs och känner att nu har i alla fall församlingen fullföljt missionsuppdraget.

– Framför allt tror jag att vi är dåliga på att prata om den där vardagsnära evangelisationen. Det där samtalet jag har med min granne eller vän, säger Ida-Maria.

Carl-Henric håller med om att mycket av församlingslivet i Sverige, generellt sett, har blivit ganska inåtvänt.

– Det finns mycket i gudstjänstliv och församling som ska riktas till de troende, men baksidan kommer när du bara pratar om tro till de troende. Vi måste tänka till här, från estraden, konstaterar Carl-Henric.

På sätt och vis har evangelisationen blivit lite av en generationsfråga där det finns ett tydligt förr och ett tydligt nu. Förr anordnade församlingar väckelsekampanjer, tältmöten och sökargudstjänster för att sänka trösklarna och göra det enklare att ta med en vän till kyrkan.

– Grundtanken var att vi skulle bjuda in. Men det blir så uppdelat när man tänker så, att du har ett inåtvänt kyrkliv och ett utåtvänt kyrkliv, menar Carl-Henric.

Förr levde vi också i ett Sverige där morgonbön, psalmsång och kristendomsundervisning i skolan var allas vardag.

– Men de flesta människor idag har ingen förkunskap alls om kristen tro, konstaterar Ida-Maria. Min generation vet att det ser ut så, men merparten i våra församlingar hör till en äldre generation som inte är lika medveten om detta. Hur möter vi människor i vårt samhälle så som det ser ut idag?

Även om Sverige är ett sekulariserat land där få säger sig ha en tro på Gud så är det oerhört många som uttrycker en tro på en högre makt.

– När svenskarna tillåts vara ospecifika i sin tro så ser vi att andligheten finns där. Och som kristen är jag ju också en sökare. Jag söker efter att förstå mer av vem Gud är, mer av bredden och längden och höjden och djupet. Tänk om vi kunde göra armkrok med den som söker och inte har funnit, säger Carl-Henric.

Ingen av oss har alla svar. Häng på i din grannes sökande, uppmuntrar Ida-Maria.

– Det är inte krångligt!

Och samtalet lär fortsätta. Boken Hjärtats längtan ges ut av Alpha Sverige och innehåller även ett samtalsunderlag för den som vill jobba vidare med boken.

Gabriella Mellergårdh
sandaren@sandaren.se