Bokens titel är Bästa hälsningar Britta, Goda ord för livsresan från en vän och att läsa den är lite som att läsa brev från en vän.

– Innehållet är sådant som ligger på mitt hjärta, säger Britta Bolmenäs.

Har du mött Britta eller hört henne predika i TV-gudstjänster så vet du att hon är en livlig och lättillgänglig personlighet. Boken är likadan, med ett självklart enkelt språk skriver hon om helighet, ensamhet och förlåtelse. Här finns kapitel, eller brev, med rubriker som Att slippa vara duktig, Lyhörd eller lomhörd och Håret växer ut igen.

– Jag försöker kommunicera så att alla kan fatta att de platsar hos Jesus trots att de kanske inte tror det. Det är mitt ärende i allt jag gör.

Britta är pastorsbarn och som hon säger ”marinerad” i tron. Hon har själv varit pastor i 30 år och är nu i Värnamo Missionskyrka. Tron är vardagsnära och verklig.

– Jag är själv oattraherad av ett kristet liv som är en bit bort från det vanliga livet. Det måste gå att vara begriplig för kompisar som inte går i kyrkan, det vi säger och gör ska hålla också för den som inte kan koderna, slår hon fast.

Hon ser Jesus som en förebild när det gäller att tala med ett språk som når fram.

– Han försökte vara begriplig. Han tog bilder och liknelser som fanns i människornas vardag, relaterade till situationer som de kände igen. Så vill jag att andra ska känna när de läser eller hör mig, att man platsar hos Gud oavsett om man är tatuerad, skild flera gånger, aldrig har gått i kyrkan. Gud är inte intresserad av a-, b- eller c-lag. Han är så provocerande radikal att han släpper in alla som vill vara med Honom, säger Britta.

Hon ser sig själv som en människa med motgångar och glädjeämnen som alla andra. Hon betonar det viktiga i att låta sig vara den man är.

– Vi säger ju att kroppen har många olika lemmar. Jag tror att de personligheter Gud har ett oss ska vi ha. Det finns så många människor och då behöver vi pastorer och andra kristna också vara lite olika. Om jag säger till konfirmanderna att de ska hitta det tumavtryck som Gud satt på dem, och det gäller alla, då måste det ju gälla även mig.

Britta Bolmenäs vill nå människor i alla situationer. Hon har inte skrivit med någon särskild ålder i sikte, men hon blev särskilt glad när ungdomarna var snabba på knappen och beställde boken från Marcus förlag nästan innan den var klar.

– Första gången jag såg den färdigtryckt var på deras sociala medier, berättar hon och skrattar.

Flera läsare har hört av sig med uppmuntrande ord. Hon har fått mejl om att boken är något att luta sig mot, att den gett ork, att man känt igen sig i sådant hon beskriver.

– Det är imponerande att människor tar sig tid för att leta rätt på adress och skriva och berätta. Det känns jättefint, säger hon.

Britta beskriver sig själv som ”läsoman” som alltid har en bok på gång. Det är romaner, biografier, andaktsböcker och faktalitteratur om vartannat.

– Jag älskar att läsa. Jag tror att man inte klarar livet om man inte läser varje dag, utbrister hon.

Nu hoppas hon att den gula debutboken ska bli en slags livboj hålla sig i när det stormar och man kanske tycker aman trillat överbord, att den ska ge stadga och hopp och hjälpa läsaren en bit framåt. Dessutom önskar hon att den ska komma att användas i olika sammanhang såsom andakter och hemgrupper.

– Får jag drömma vilt så hoppas jag att den tas fram när man bjudit hem både troende och andra vänner och så avslutar med ett kapitel och den bön som finns till det.

Nu har författaren i Britta Bolmenäs vaknat och hon skulle gärna skriva fler böcker. Kanske redan i år eftersom sommaren ser ut att bjuda på mer ledighet än vanligt.

– Jag har många idéer, säger Britta.