Att flytta Equmeniakyrkans kom-munikationsenhet från kontoret i Ekumeniska centret i Alvik tvärs över landet till Göteborg, var till en början ett inte helt friktionsfritt beslut.

Inte minst i Sändaren kom kritiska insändare och det fanns också en oro för vad som skulle hända med personalen.

– Kommunikationsenheten är ju inblandade i väldigt mycket. Jag tror det var därför många tyckte att det kändes dumt att placera enheten så långt bort från många andra av våra nationella verksamheter, funderar George Olvik, kommunikationschef.

Han fortsätter:

– Men det har tidigt funnits ett inriktningsbeslut att Equmeniakyrkan inte ska vara en centraliserad verksamhet utan att vi ska ha närvaro på andra platser än bara i Stockholm.

Efter att alla medarbetare som fanns på kommunikationsenheten i Stockholm erbjudits att följa med eller få nya tjänster i Alvik, slutade det med att en person valde att stanna i Stockholm på ny tjänst medan George Olvik och kommunikatören Pelle Lindvall var de som fick utgöra stommen till det nya som nu byggts upp i väst.

Efter en viss turbulens och naturligt manfall förra hösten är gänget nu minst sagt trångbodda i det lilla rummet på Överås.

– Det funkar bra, särskilt eftersom man vet att det är tillfälligt, säger webbansvarige Joakim Eriksson som sitter strax innanför dörren med chefen George framför sig, kommunikatören Elin Alavik bakom ryggen och grafiska designern Greta Gabriel och Pelle Lindvall även de i nära anslutning.

Med tillfälligt menar han att enheten till sommaren kommer att flytta in i centralt placerade lokaler vid Heden i Göteborg.

– Överås är ett fantastiskt fint ställe men är också ganska gammalt, så jag tror det kommer bli kanon att komma in i mer moderna lokaler, konstaterar George.

Hur är det med kritiken i dag?

– I dag hör vi ingenting av det där, och jag tror helt enkelt det beror på att vi levererar och kan erbjuda en stor bredd av kommunikativ hjälp till församlingarna. Jag tänker att vi hade en superbra organisation i Stockholm men vi har också kunnat bygga upp något nytt och skräddarsy efter de behov vi sett funnits i församlingarna nu. Bara en sån sak som att vi nu har hög kompetens på webhosting (församlingars hemsidor) är ju grymt, menar George.

Pelle Lindvall som också minns stockholmstiden fyller i:

– Jag måste säga att jag tycker att vi blivit mer effektiva på möten sedan vi flyttade hit. Det finns absolut fördelar med att sitta nära övrig verksamhet men samtidigt blir det lätt också ganska informellt, att man fixar saker lite sådär på uppstuds. Nu har vi ett lite mer strukturerat arbetssätt.

Elin, Greta och Joakim som är nya på platserna har av naturliga skäl inget att jämföra med, men alla känner en stor delaktighet i det nationella arbetet och med kollegorna där.

– Vi pratar ju med dem dagligen på något sätt och i någon form. Sen är vi uppe ganska ofta också så jag har aldrig upplevt det som något problem, menar Elin Alavik.

Vad är det bästa med jobbet?

– För min del tror jag dels att det handlar om att jobba med ett större syfte än att bara dra in pengar på sista raden, sen är det ju fantastiskt att man kan be på arbetstid, säger Greta Gabriel och menar att det är sådant som motiverar henne. De andra håller med.

Att kritiken tystat betyder dock inte att gänget saknar utmaningar.

Allt från varumärke, insamling och att samla kyrkans gemensamma kommunikation ligger på deras bord. Och efterfrågan på hjälp växer i takt med att fler får upp ögonen på allt kvintetten i Göteborg faktiskt gör.

Kanske är det tur av fler orsaker än trångboddhet att lokalerna snart blir större.