I Equmeniakyrkan talas ofta om de många församlingar som läggs ner eller slås ihop. Men det finns också församlingar som planteras och växer till, något som inte minst sker i Västsverige. Här finns i dag flera församlingsplanteringar, bland annat Beach Church som riktar in sig på beachvolleyspelare, men också mer traditionella satsningar i Brunnsbo i Göteborg och i Hulta i Borås. Nya planteringar planeras också till nästa år.

Rickard Lundgren är en av samordnarna för det församlingsgrundande arbetet i Equmeniakyrkan. Han började med församlingsplantering redan som 17-åring, då han åkte ut till Albanien. Sedan dess har han grundat församlingar både i Sverige och utomlands.

— Så hela mitt liv handlar om just detta, säger han.

Equmeniakyrkan satsar speciellt på att plantera församlingar i universitetsstäder, i storstäder och man har också som mål att omfatta migrantförsamlingar. Rickard Lundgrens uppgift är både att hitta villiga församlingsplanterare och församlingar som vill fungera som modersförsamlingar för satsningarna.

— Det är inte lätt att få tag på människor som vill. Det är ett under från Gud varje gång det sker, säger han.

Han gläder sig åt att så många planteringar har kommit till. Det finns i dagsläget 23 stycken i Equmeniakyrkan och dessa berör 700 människor.

— Att unga vuxna engageras i församlingsplantering och utvecklar lärjungaskap, det är så fantastiskt och viktigt och ett trendbrott i svensk kristenhet, säger han.

Men Rickard Lundgren försöker inte dölja att detta är ett hårt arbete. Att en församlingsplantering läggs ned efter några år är ett vanligt fenomen, något som kan bero på konflikter eller att teamet bakom slits ut och flyttar. Inom Equmeniakyrkan har ändå de flesta satsningar överlevt, något som dock kan bero på att många planteringar är relativt nya.

Enligt Rickard Lundgren är den grundläggande inställningen viktig för att lyckas.

— Man måste förstå att man är en missionär, och att detta är något man gör på Guds initiativ. Målet är inte i första hand att bjuda in människor till en mysig gemenskap, för det kommer inte vara tillräckligt när motgångarna kommer. Man måste bäras av att man är utsänd av Jesus på missionsuppdrag, säger han.

Han lyfter också fram två egenskaper som krävs; uthållighet och hängivenhet. Församlingsplantering innebär sällan några snabba segrar.

— Man får inte tro att det är lätt i ett land som Sverige med få procent kristna. Människor tar lång tid på sig att utveckla tro och under den tiden händer mycket i deras liv. När vi arbetar med migranter i Sverige så kanske de flyttar, vi förlorar dem. Det är oerhört tålamodskrävande, säger han.

Det går inte heller att vara församlingsplanterare på halvfart. Han menar att människor märker om man drivs av hängivenhet, först då kan den kristna tron bli intressant.

— Det är ett uppdrag som vi gör 120 procent. Jag märker att hängivenheten inte bara är smittsam, utan den skapar en trovärdighet, säger han.

—Det hårda arbetet ligger i att ständigt gå ut till nya människor, att finnas där för andra och att vara herde under dygnets alla timmar. När någon ringer kan man inte säga att jag jobbar inte efter klockan 16. Om du gör det tappar du människor, säger han.

Equmeniakyrkan försöker därför stötta teamen på olika sätt. Det finns en diakon anställd, som arbetar med själavård för ledarna. Teamen får också utbildning tillsammans med församlingsplanterare från andra samfund.