Vasaloppsvinnarna som alltid kommer sist

Vasaloppsveckan har varit igång sedan förra helgen med start på den tre mil långa kortvasan. Ytterligare tio lopp genomförs innan finalen med det stora klassiska loppet från Sälen till Mora. Förenings­livet i Mora mobiliseras i Vasaloppets spår. Equmeniaförsamlingen i Fridshemkyrka har engagerat sig i loppet i många år.

Det började med att man öppnade kyrkan och inkvarterade skidåkare. Kyrksal och scoutrum ställdes i ordning till plats för madrasser, skidförvaring, vallning och frukostservering. Men när Vasaloppet förvandlades till en hel skidvecka engagerades församlingen även bland annat för att ansvara för Vasaloppets räddningstjänst, vilket innebär att med skotrar rycka ut och bistå de som råkat illa ut under loppen – som brutit, blivit sjuka eller skadat sig

– Vi ansvarar för transport till sjukvården för kontroll ­eller läkar­vård, säger Gun ­Kånåhols som tillsammans med maken Bosse är en av församlingens huvud­­ansvariga för Vasalopps­engagemanget.

En annan uppgift som åligger Räddningstjänsten är att följa de sista skidåkarna in i mål.

– Vi lyser upp deras färd och peppar dem så att de orkar den sista biten. När publiken ser oss på våra skotrar brukar det bli ett väldigt hålligång. Då är det fest för oss i Räddningstjänsten, ­parad och jubel, säger Rolf Räsander som i många år deltagit i skoterpatrullen sist i spåret.

Så dags har redan nattgästerna i Fridhemskyrkan kommit fram. Duschat, klätt om, fått sina diplom och promenerat iväg med sina skidor till kyrkan mitt i stan. För natthärbärge innan hemresa dagen därpå. Efter upp till 10–12 timmar och nio mil i Vasaloppspåret är det nämligen inte helt klokt att direkt sätta sig i en bil för lång hemfärd. Omkring 200 skidåkare brukar ges plast i kyrkan under Vasaloppsveckan.

När sista loppet körts kan medlemmarna pusta ut. Eller?

Nja, inte riktigt, för Moraborna hinner knappt andas ut innan det är dags att planera för sommarens Vasaloppsvecka. För numera går loppet inte bara på snö, utan sommartid genomförs Cykel­vasan och löploppen Ultravasan och Vasastafetten. Även i de loppen är Fridhemskyrkan aktiva, men då kör räddningspatrullen fyrhjulingar.

Församlingen behöver dock inte tillhandahålla egna fordon. Skotrar, bilar och minibussar hyrs av Vasaloppet eller så sponsras det av ett bilföretag. Bosse Kånåhols, som huvudansvar för kyrkans deltagande i Räddningstjänsten, har lyckats få ihop ett stort antal duktiga förare. Några av dem är riktigt långväga ifrån, från Närke, Stockholmstrakten och Bohuslän

– En av mina vänner kommer ända från Göteborg för att vara med. Den här veckan vill ingen av oss missa, säger Rolf Räsander från Skattungbyn.

Gun och Bosse Kånåhols sätter i gång med grovplaneringen för vinterns Vasaloppsvecka redan i början av september. Det är material som ska köpas in, frivilliga bokas för engagemang, skidåkare inbjuds att komma tillbaka för övernattning och samlingar med Vasaloppsledningen.

– Vasaloppet påverkar hela samhället, många invånare är aktiva och företagare kan dra nytta av verksamheterna. Men det finns de som inte gillar det också, som inte vill hjälpa till. Det har ju blivit allt svårare att få tag på frivilligarbetare. Särskilt letar vi ­efter sjuksköterskor, ambulansförare och läkare.

I Fridhemskyrkan är frivilligheten däremot stor. Kören ställer i ordning de tunga bänkarna i kyrksalen och scoutföräldrarna ställer tillbaka dem. Till sin hjälp i kyrkans natthärbärge har Gun Kånåhols en grupp medarbetare. De ansvarar för in- och utcheckning, ordnar frukostar under veckan, städning, hygien och efterarbete. Allt till belåtenhet för myndigheternas alla regler. Det ställs nämligen stora krav för en sådan här verksamhet. En av de frivilliga är Eva Reithner, före detta pastor i församlingen, som numera gör goda insatser som pensionär. Eva kan även som själa­vårdare ibland få dela åkarnas andra bekymmer eller samtala kring olika livsfrågor.

– Det en finns en kristen tanke i det vi gör, att ta hand om och hjälpa människor. Församlingen är ju en räddningstjänst, vi vill ju rädda människor. Till både ande, kropp och själ, säger Eva.

Nattgästerna i Fridhemskyrkan tycks i alla fall nöjda med härbärgeringen. Man återkommer år efter år. En del är idrottsföreningar, andra församlingar från södra Sverige. Nya gäster tillkommer på rekommendation av de gamla.

– Många tycker att fördelen med vår kyrka är vi ligger centralt i Mora, det är nära till allting. Dessutom gillar de att vi alltid har öppet under veckan. Man kan ju komma och gå när det passar en själv.

För Vasaloppets organisation är Fridhemskyrkan en viktig aktör. Ekonomiskt innebär det en del kostnader för församlingen att delta, men behållning överstiger vida alla utgifter.

– Vi brukar kunna summera 150 000 kronor per år för räddningstjänsten och cirka 80 000 kronor för inkvarteringen, vilket bidrar till att vi kan hålla både pastor och körledare i församlingen.

Och det behövs. Trots att Fridhemskyrkan i Mora bara har 71 medlemmar har de en stor verksamhet.

Förutom söndagsgudstjänster ordnar torsdagsträffarna förbandsmaterial till Kongo, man har scoutverksamhet, barnmusik och barnkör, bibelstudier och konserter.

Församlingen har en grupp som träffas och pratar film, man ordnar ekumeniska påsk- och julvandringar för skolorna och har sångstunder på äldreboenden. Men någon egen Vasa­loppsåkare har de dock inte för närvarande.

– Nej, sådant hinner vi inte med under veckan. Men när allt är över, far i alla fall jag gärna till Gesundaberget och åker slalom. För vad kan väl vara vackrare än utsikten över Siljan från den toppen? säger Gun Kånåhols.