Att be med hjälp av pennan

Men så småningom kom det att bli en allt viktigare sak i mitt liv – så pass att jag har svårt att tänka mig hur jag skulle fungera som människa utan skrivandet.

En sida av det är så klart självreflektionen. Att öva sig i att sätta ord på tankar och känslor är verkligen en stor tillgång i livet överlag. Det som snurrar blir konkret, stämplas fast på pappret i stället för att bara fladdra som en speedad fladdermus i huvudet.

Näst intill förtrollade ögonblick

Det kreativa inslaget i skrivakten är ytterligare en sida, som kan upplevas som nästintill för­trollade ögonblick. Att pennan faktiskt emellanåt föregår hjärnan. Som att handen skriver innan tanken är klar, en intuitiv process som gör att det kan bli ord av det egentligen obeskrivbara.

Jag har sagt det förut, men jag tror verkligen att kreativiteten – vare sig det uttrycks i skrivande, konst, stickning, hantverk eller matematiska formler – är något vi behöver slå vakt om som kyrka. För min del är jag säker på att det hjälpt mig, inte bara i mitt sökande efter mig själv, utan efter Gud. För den intuitiva ­kreativa processen är i min värld så oerhört likt bön. En mystisk erfarenhet, en öppen dörr mot något jag inte förstår eller greppar, att släppa taget och låta sig föras med vinden.

Andlig klassiker

För några år sedan läste jag boken Lev kreativt, en bok av författaren och kreatören Julia Cameron. Den utkom första gången redan 1992, har sålt i fyra miljoner exemplar och blivit en slags andlig klassiker i konstnärs- och ­artistkretsar. Boken är inte skriven med ett enbart kristet perspektiv, men utifrån en självklar tro på det ­gudomliga, där var och en som läsare får tolka in det man vill i begreppet. Det är en slags handbok till att upptäcka sin kreativitet på nytt. Mycket handlar om att gå tillbaka till barndomen och fråga sig: Vad tyckte jag om att göra som liten, egentligen? Att faktiskt tillåta sig bli barn på nytt.

Jag var lite skeptisk till en början, ska ­sägas, till den ibland stereotypa amerikanska retoriken. Men det halvåret jag läste boken tillsammans med några vänner och gjorde en del av de kreativa övningarna hon föreslår, hände mycket för flera av oss.

En form av morgonbön

Bland annat är Cameron känd för att ha introducerat konceptet ”morgonsidor” – att man helt enkelt skriver av sig det första man gör på morgonen, när hjärnan är utvilad och inte nedtyngd av en massa intryck. Det går att se som en form av morgonbön – att utgjuta sitt hjärta till Gud, just precis sådana tankarna är, inte som man önskar att de vore. Många har erfarit att man genom det här sättet att skriva på kommit åt tankar och processer man inte var medveten om tidigare och som bidragit till nya, ibland livsviktiga, insikter.

Ibland är livet förvirrat. Ganska ofta, egentligen. Alla har vi våra sätt att hantera det på. Jag vill just den här gången egentligen bara dela med mig av ett sätt som fungerar väl för mig, och som kanske kan hjälpa någon annan att hitta sitt sätt. Kanske kan morgonsidor vara en extra passande metod att prova just i fastetider? Att skära ner på intryck utifrån och i stället lyssna på de ord som viskas djupt därinne.