Från kung till kung

Vi fick också för bara fjärde gången sedan 1523 en regent som inte proklamerar att han eller hon kommer att regera med Gud vid sin sida.

I stort sett ända sedan Frederik I presenterade valspråket ”Nil sine numine”, som han på danska fomulerade ”Intet utan Gud”, har monarken räknat med Herren själv. Margrethe II:s valspråk har samma innebörd som den förste Frederiks: ”Guds hjälp, folkets kärlek, Danmarks styrka.”

Den nyaste Frederik, den tionde i raden, har valt att säga: ”Förbundna, förpliktigad – för kungariket Danmark.”

Vad betyder det?

Och betyder det något att han inte säger något om Gud?

En del kristna har blivit upprörda. Kristeligt Dagblad skrev att det var ”oroväckande”.

Att skriva så är, tycker jag, oroväckande.

Välja motto för sitt arbete

Kungens uppgift var att välja ett motto för sitt arbete, ett motto som ska hålla under hela hans regeringstid. Därför är det innehållets relation till just honom som är avgörande. Han ska kunna stå för det.

Kung Frederik är inte känd för att vara en som använder stora ord. Tvärtom. Vi uppfattar honom däremot som ärlig. Huruvida han verkligen är det kan ingen av oss ­undersåtar avgöra, men hans valspråk signalerar det. Vi kan känna igen honom i det.

Han är folklig, som det heter, och har visat att han är förbunden med och i det samhälle han ­regerar över.

Jordens största ö

Men han har också haft det svårt med den stora plikt som han är född in i. Det står han för, och han tar sig an sin plikt. Han betonar att den gäller hela kungariket – också jordens största ö, Grönland, där han har tjänstgjort i Siriuspatruljen. Vi vet att han håller av den. Därigenom blir hans valspråk en signal om att han står för den han är, att han står för sitt arv och sin plikt och att han gör detta för det gemensammas bästa.

I Sverige är ni inte vana vid att regenternas valspråk nämner Gud. I Norge har de alltid samma: ”Allt för Norge.” I Danmark har monarkerna tydligen haft ett större behov av att skylta med sin tro. Eller kanske med sin gudagivna makt? Är det sympatiskt? Kristet?

Självskrivna medlemmar

75 procent är medlemmar i den danska folkkyrkan, och såväl regenten som tronföljaren är självskrivna medlemmar. Kristendomen skulle inte ha fått det (ännu) bättre i Danmark om kungen hade valt G-ordet. Kanske tvärtom?

Det som kan underlätta kristendomens väg till samtal och hjärtan är snarare den naturlighet och den ärlighet som kan finnas i att inte använda kyrkans ord utan sina egna. Som kungen gör det med sina egna ord både vid trontillträdet och i boken om sitt kommande uppdrag (utgiven den 17 januari): ”En del kommer kanske att undra över varför jag inte explicit nämner Gud i mitt valspråk, men för mig ingår Gud i föreställningen om att vara ’förbundna’.”

När jag år 2008 intervjuade drottning Margrethe (drottning är fortfarande hennes titel) om hennes tro förklarade hon att hon ”hör till den kristna kulturen, den danska folkkyrkan”, men att både hon och hennes far, kung Frederik IX, som hon stod mycket nära, var ”blyga” när det gällde tron.

”Min far var en människa som visste att man inte kan klara allt på egen hand. Och han visste varifrån hjälpen kom. Det råder inget tvivel om det.”

Så när kung Frederik X stod på balkongen och blev utropad som kung och sa att han vill regera ”med hjälp av det som är större än vi” tror bara de som tänker allra mest bokstavligt och snävt att han hänvisade till den slogan som danska fotbollsspelare har fått från DBU, Dansk Boldspil Union.

Vi andra tror att han tänkte på sin morfar.

Och på Gud.

Charlotte Rørth
journalist och författare
 

/Översatt från danska: Anna Braw