Sedan några årtionden tillbaka behöver varje företag och organisation med självaktning definiera sin värdegrund.
Vad genomsyrar företaget ”Bill”? Vad är viktigt för organisationen ”Bull”? Metoden för att ta reda på det verkar ofta vara att bjuda in ledningen till workshop på konferenshotell. När klustren av färgglada post-it-lappar efter ett par dagar ska sammanfattas av den externa konsulten konstaterar företaget som säljer dammsugarpåsar att ”gemenskap” och ”tillit” var viktigt för just dem medan kommunledningen från Hässleholm kan enas om en värdegrund med ”Medborgaren i fokus”, ”Med respekt för individen” och ”Med kvalitet som syns”.
Påhittad värdegrund
Floskler? Ja, det blir lätt så. Att värna goda värderingar i ett företag är säkert bra, men de måste leda till god ekonomisk avkastning, annars får man välja andra. Och en kommun ska styras av lagstiftning och politiska beslut, inte av någon påhittad värdegrund.
När vi på Räddningsmissionen arbetar med vår identitet behöver vi inte krysta fram något hittepå. I stället påminner vi varandra om människan som Guds avbild, inspireras av Jesus som tog parti för de exkluderade och fascineras av Franciskus, Moder Teresas och Torsten Wingös barmhärtighetsgärningar. Och vi agerar med självförtroende som en del i en tradition med tusenåriga rötter. Detta tror jag gör oss särskilt väl lämpade både för att driva socialt arbete och att organisera skolor och boenden.
Omistlig del av kristet liv
Den församlingsnära diakonin har vuxit de senaste åren. Många församlingar delar ut matkassar, bjuder in till språkkaféer och gemenskap som om de inte gjort något annat. Att diakoni är en lika omistlig del av kristet liv som lovsång, predikan och nattvard är i dag självklart för de flesta.
Men när det gäller diakonalt arbete som att driva äldreboenden, skolor och vårdcentraler, är svenska församlingar och samfund märkligt passiva. I ett europeiskt perspektiv gör det oss till en udda fågel. Som ett exempel har katolska Caritas i Tyskland 600 000 anställda, en halv miljon volontärer, 550 sjukhus, 10 000 förskolor, 1 200 äldreboenden och 1 200 ambulansstationer.
Samhällets trygghetssystem
Så varför är kyrkan i Sverige så ointresserad? Naturligtvis har det med vår unika historia att göra. För knappt hundra år föddes en vision om ett folkhem där samhällets trygghetssystem skulle organiseras och upprätthållas av det offentliga. Sedan dess har vi vant oss vid att myndigheter ansvarar för välfärden medan civilsamhället tar hand om rekreationen.
Men i dag är det annorlunda. Enkätundersökningar visar att svenska politiker oavsett partifärg vill se en kraftig expansion av idéburen välfärdsverksamhet. Det tycks råda konsensus om att värna det skattefinansierade välfärdssystemet men låta idéburna organisationer stå för en större del av utförandet.
Så kanske dags att börja fundera över varför Equmeniakyrkan inte har ett eget Academedia och Svenska kyrkan sitt Attendo? Med den viktiga skillnaden att den eventuella vinsten i stället för att gå till aktieägare skulle gå till mer gott för fler. Det saknas inte pengar hos samfunden, men det verkar lättare att investera i fastigheter, skog och aktiefonder än i välfärdsverksamheter som borde ligga närmre kyrkans uppdrag. Eller kanske en ekumenisk ny Bris-liknande organisation med fokus på ungas psykiska och existentiella hälsa? Behoven växer och kyrkan har social rättvisa, barmhärtighet och bildning i sitt dna – är det inte dags att agera på det?
Emil Matsson
direktor för Räddningsmissionen i Göteborg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR