Bönen är det kristna livets rotsystem

Jag förevigade minnet från samtalet med en bild. Två leende kvinnor, jordnära med fotriktiga sandaler, stående utomhus, omgivna av stenrösen. Då, vid vårt besök för 20 år sedan, hade de ingen budget, inget bygglov, ingen projektplan. Men de bad. Och som de bad. De var båda med i en lokal församling indelad i mindre ­bönegrupper. När jag lämnade området i en Landrover, med ett grått vägdamm som yrde i vinden, hade jag blivit stärkt i min tro. Det var som om deras passion i bön och uthållighet hade runnit över på mig. Fattigdomen, den dagliga kampen och avsaknad av resurser fanns där. Men passionen i bön blev en sådan inspiration för mig.

Tänker på de två kvinnorna

Vid läsningen av söndagens evangelietext tänker jag på de två kvinnorna. Trots restriktioner kring evangelisation, byråkratiska regelverk, och resursbrist var de trosvissa. Det var som om deras böneliv gjorde att bibelskolan redan var byggd, att elever var på plats och undervisningen av en ny generation kristna redan var i gång. En vision om att unga skulle få lära sig mer om Bibeln och kristen tro, att nya lekmannapredikanter skulle rustas.

Det var bara en liten sak. Bibelskolan fanns ännu inte i den fysiska världen.

Samtal med levande Gud

I söndagens evangelietext uppmuntras vi till uthållig bön. En bön som inte ger sig. Som står fast, liksom tjurskalligt kräver sina rättigheter. En bön som kan vara ordlös, suckande, tänkande, genom upprepad ljuständning. Eller klagofylld, högljudd eller ropande. Enskilt när ingen hör eller i brusande gemenskaper. Bönen är ett kärlekens och relationens nära uttryck. Ett samtal med levande Gud.

Ibland händer det att jag tänker att jag kanske ännu inte förstått vidden och betydelsen av bön.

Bönen är som det kristna livets rotsystem. Inte alltid synligt, inte alltid så välannonserat men en förutsättning för andligt liv, själva grunden för andligt liv.

Ibland händer det att jag tänker att jag kanske ännu inte förstått vidden och betydelsen av bön. Bön som liksom i andevärlden röjer mark, river upp sly, tar bort ogräs.

Hur ser din bön ut? Vore kul att veta. I evangelietexten står att envisa kvinnan ”hängde domaren i hälarna.”

Brukar du hänga Gud i hälarna?

Om du gör det så tror jag att han gillar det.

Skurar från höjden ska falla, Gud låt dem falla nu. Gud medan här vi dig beder, sänd oss välsignelsen du, skurar från höjden…
Psalm 575

Eva Joelsson
pastor Rqumeniakyrkan Hökerum