Brev som kapitulerar för patriarkatet

De två breven till Timoteus och brevet till Titus brukar kallas för ”pastoralbreven”. De skulle också kunna översättas ”herdabreven” eftersom de innehåller instruktioner till herdar och församling. De gör anspråk på att vara från Paulus men de stora skillnaderna i språk och stil gör att de flesta bibelforskare anser att breven inte är skrivna av Paulus själv.

Till de autentiska Paulusbreven brukar man räkna in Rom, 1-2 Kor, Gal, Fil, 1 Thess och Filem, som alla skrevs i mitten av första århundradet. Pastoralbreven verkar i stället representera en annan röst och debatt över Paulus minne som fanns i början av andra århundradet. En sak är tydlig, pastoralbrevens kristendom kapitulerar totalt inför ett patriarkalt-hierarkiskt samhälle och kräver att kristna lever i ett patriarkalt hushåll. Frågan är varför?

Pastoralbreven avviker

Pastoralbreven avviker på flera punkter från de andra paulinska breven. Ett återkommande begrepp i pastoralbreven som saknas i de andra är eusebeia ”fromhet” och ett viktigt ord som saknas är ”frihet” eleutheria. Något som kännetecknar Paulus är hans engagerande, livliga och argumenterande stil. I pastoral­breven är det plötsligt ett mer formellt och tyglat språkbruk.

En annan viktig skillnad i pastoralbreven är att de är ”föreskrivande” snarare än ”beskrivande”. Författaren verkar vilja påverka människors sätt att leva snarare än att beskriva specifika situationer som Paulus gör i Kor och Gal. Det skulle kunna antyda att flera församlingar inte anpassade sig till de bud som uppmanades. Det finns nämligen ingen anledning att säga åt kvinnor och slavar att vara undergivna om det är deras ”normaltillstånd”. Uppmaningen till kvinnor att vara tysta i kyrkan sker exakt när kvinnor uppträder som jämlika varandra.

Det är också viktigt att särskilja på författares vision av hur en kristen församling ska se ut och hur den verkligen såg ut bland kristna grupper i början av 200-talet.

Vill dela upp församlingen i separata grupper

Till skillnad från autentiska Paulus brev vill författaren till pastoralbreven dela upp församlingen i grupper av ålder, kön, fria och slavar och ger olika instruktioner till varje separat grupp. De här instruktionerna bygger inte på ett ömsesidigt förhållande till varandra utan att mannen i hushållet ska bestämma över kvinnor, barn och slavar och att de ska lyda genom total underkastelse.

Författaren verkar extra angelägen om att begränsa och kontrollera kvinnors beteende och att kyrkan ska anpassa sig efter de normer som fanns för mäns och kvinnors relationer i det ­romerska riket.

Bra anseende högt på agendan

Att ha ett bra anseende och rykte verkar ligga högt på agendan. Till skillnad från Paulus brev, som i stället belyser att detta att vara kristen ofta innebär en spänning och konflikt med resten av samhället, är pastoralbrevens författare i stället intresserad av ett ”lugnt” och ”stilla” liv. Alla handlingar som kan orsaka spänningar med den större omgivande kulturen ska undvikas till varje pris!

I 1 Tim 2:11-15 kommer de kända verserna som genom historien används och fortfarande i dag i vissa församlingar och samfund för att motarbeta kvinnor från att predika, undervisa eller utöva auktoritet inom kyrkan.

Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet

och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag

henne inte och inte heller att ­bestämma över mannen,

utan hon skall hålla sig tyst och stilla.

Den tydliga uppmaningen antyder starkt att det fanns kvinnor som undervisade och ledde i bön. Författaren använder sig av Paulus auktoritet i ett försök att kontrollera kvinnors beteende.

Efter det här används skapelseberättelsen som ett rättfärdigande av kvinnans underordnande roll. Adam skapades ju först och sedan Eva och det var hon som förledde Adam.

Denna vers har många problem, låt mig nämna två. För det första visar skapelseberättelsen (1 Mos 3:1–7) tydligt att både mannen och kvinnan syndar tillsammans och att mannen var närvarande när det hände (3:6). För det andra var det enligt Paulus Adam som begick den första synden av olydnad, inte Eva (Rom 5:12–21). Enligt honom är kristna en ny skapelse där synden är besegrad och där det inte längre finns något ”manligt” eller ”kvinnligt” (Gal 3:28).

Räddad genom sitt moderskap

I vers femton är vi framme vid kapitlets ”klimax”. Kvinnan kan bli räddad genom sitt moderskap. Under antiken var det genom att få barn och blir en mamma som kvinnor kunde uppnå sin heder. En del forskare har tolkat den här passagen som en referens till Maria, Jesus moder, som den nya Eva, precis som Kristus ibland tolkas som den nya Adam.

Utifrån det här synsättet upphäver Maria, Evas synd. Men något som teologen Joanna Dewey belyser i A Womens Bible commentary är att fortsättningen ”om hon lever ett ärbart liv, i tro” visar att det inte handlar om Eva specifikt utan att alla kvinnor kan räddas genom att få barn och bli mödrar.

Den tydliga uppmaningen antyder starkt att det fanns kvinnor som under­visade och ledde i bön. Författaren använder sig av Paulus auktoritet i ett försök att kontrollera kvinnors beteende.

Den här versen är unik för Nya Testamentet, ingen annanstans gör man en distinktion mellan könen i koppling till frälsning. Dewey argumenterar också för att författarens angelägenhet om att kvinnor ska föda barn står i kontrast till Paulus som helst såg att både män och kvinnor levde i celibat framför äktenskap (1 Kor 7.7,8,26,38).

En förklaring till pastoralbrevens kapitulation för det ­patriarkala hushållet kan vara skiftet som Shüsssler Fiorenza lyfter fram i boken In memory of her som skedde under andra århundradet från en mer karismatisk och gemensam auktoritet till lokala ämbeten. Ett första steg i denna riktning att begränsa kvinnor och Guds rörelsefrihet ser vi bland annat i hustavlorna som finns i Kol 3 och Ef 5.

Hustavla

Begreppet ”hustavla” kommer från en underrubrik i Martin Luthers bok Lilla katekes utgiven 1544 i Sverige. I det avsnittet adresserar Luther olika kategorier av människor i samhället i en hierarkisk ordning. Begreppet hustavla har sedan används på de texter i Nya Testamentet som följer samma koncept. Luther använder bibelcitat från hustavlorna och pastoralbreven för att stödja sin över och underordning för varje kategori. Pastoralbreven genomsyras av värderingar och normer som liknar hustavlorna.

Man bör vara försiktig med att tolka den första kristna rörelsen som rakt igenom jämlik. Men det är tydligt att Paulus som levde i mitten av det första århundradet erkände kvinnor som både församlingsledare, missionärer och förkunnare. I Rom 16, som är det äldsta brevet vi har av hur det var att vara kristen efter Jesus, är nio av de tjugofyra som räknas upp kvinnor, i en mängd olika ledarskapsroller som bland annat medarbetare i Kristus Jesus, diakon och apostel. Verbet som Paulus använder för att beskriva deras arbete, kopiaδn, är samma som han använder när han talar om sitt eget apostoliska arbete för evangeliet.

Betonar jämlikheten i Kristus

I Gal 3:28 betonar han också jämlikheten i Kristus oavsett ras, kön och klass. Vi kan därför med stor säkerhet anta att pastoralbrevens författare inte är Paulus. Det är oerhört viktigt att förstå vilken inverkan pastoralbreven haft på kyrkans liv och hur de används och fortfarande används för att förtycka och exkludera kvinnor från att förkunna och leda. Frågan är hur många röster som tystats genom åren? Hur många predikningar har vi gått miste om från kvinnor som Gud har kallat? Bara Gud vet.

Sara Forslund
pastor och föreståndare i Munktorp