Brev till Elisabet

Men nu vill jag uppmärksamma dig. Jag är ju inte precis först med den idén, självaste ängeln Gabriel talar om dig när han möter Maria och bemöter hennes frågor. Du nämns i samma andetag som Helig Ande och den Högste. Du må finnas lite i bakgrunden, men det ­lyser starkt om dig. Därför skriver jag nu till dig.

Älskar verkligen historien om dig

Jag vill nämligen att du ska veta att jag verkligen älskar berättelsen om dig, Elisabet, och det du fick betyda för Maria. Eller ni för varandra. När jag läser om ängelns besök hos Maria har jag nästan svårt att tåla mig. Jag är så ivrig att få läsa nästa steg i berättelsen, det som hände efter att ängeln varit hos Maria och mitt bland alla de stora orden om det väldiga uppdraget nämnt dig. Om och om igen kan jag läsa om hur Maria några dagar efter ängelns besök skyndar sig till dig. Det är som att det låg ett extra viktigt frö i det ängeln hade att berätta om dig, en ledtråd Maria behövde få följa upp.

Ingenting är omöjligt

När ängeln Gabriel delar din livsberättelse med Maria är det för att ge mod att tro att ingenting är omöjligt för Gud. Men det är ditt sätt att ta emot och bemöta Maria i ett avgörande skede i hennes liv som gör att du är en av mina stora före­bilder. Du var kanske den första Maria delade sin hemlighet med – och du tar emot henne, bekräftar, gläds och välsignar. Ert möte blir till en verkligt helig stund.

Ni är båda två i en på en gång omöjlig och fantastisk livssituation. Det är därför Gabriel för samman era erfarenheter. Du är egentligen för gammal för att kunna föda barn, Maria blir gravid för ­tidigt. Båda bär ni på speciella gudsmöten. Och ni har ett livslångt åtagande framför er, som kommer bära med sig mycket välsignelse och en stor portion smärta. Men ni gör något stort, ni är särskilt utvalda, ni ger plats för Gud i vår värld.

En vän som lyssnade

Elisabet, hur hade Maria orkat utan dig? Du var ett levande bevis på att för Gud är ingenting omöjligt. Den erfarenheten hade kanske givit dig din särskilda förmåga att se det vackra i det orimliga. Men du var också en vän som lyssnade. En gudskvinna som såg och bekräftade Andens verk i en annan människa. Du var en livserfaren släkting som förlöste tonåringen Marias lovsång. Det är för att du gick före, för att du lyssnade, för att du bekräftade det Maria anade, som hon först vågade orden: ”Må de ske med mig som du har sagt”. Och sedan så småningom också kunde bejaka och glädjas över sitt uppdrag. Tack Elisabet!

Jenny Dobers
regional kyrkoledare Region Stockholm