Hans ursprungliga namn var Józef Konrad Korzeniowski och han hade som 17-åring lämnat Tsarryssland och som sjöman samlat på sig berättelser från Europa, Afrika och Asien. När hans novell Mörkrets hjärta publicerades som följetong i en tidning 1899 väckte den ytterst lite uppmärksamhet. Men när den tre år senare kom ut i bokform blev den däremot världsberömd. Anledningen var att den belgiske kungen Leopold II avslöjats med sitt vanstyre av fristaten Kongo (senare Belgiska Kongo och nu Kongo Kinshasa) och Conrad gav, i romanform, ord för detta förtryck. Boken är en av de mest lästa i den anglosaxiska världen och har varit förebild för filmen Apocalypse Now.

Harvardprofessorn Maya Jasanoff har i sin biografi över Conrad försökt att ge förklaringar till varför han lyckades som författare trots att han lärt sig engelska först som vuxen. Jasanoff väljer titeln Gryningsvakt, alltså sjömannen som har vaktpasset tills gryningsljuset kommer. Jasanoff menar att Conrad hade förmågan att förutspå den kommande globaliseringen och vilka brutala konsekvenser den fick för människor i tredje världen. När den vite mannen såg sin uppgift att uppfostra människor av annan hudfärg visade det sig i själva verket handla om att stjäla deras resurser och talanger.

Jasanoff har skapat en trovärdig skildring där hon själv med stor möda besökt de platser som utgjorde inspirationen för Conrads berättelser. Bland annat reste hon utmed Kongofloden där Conrad 1890 arbetade på ett ångfartyg.

Intressant är att Conrad var verksam i Kongo innan den värsta gummihysterin med sina systematiska mord och avhuggna händer som följd. I själva verket hämtade Conrad sina berättelser till Mörkrets hjärta från det nederländska förtrycket på Borneo där han levde 1887. Conrad verkade vara av den uppfattningen att den västerländska brutaliteten nådde varje hörn i världen och fanns under en civiliserad fernissa i såväl London och Bryssel som Berlin. Femton år efter att Mörkrets hjärta publicerats synliggjordes mycket riktigt västerlandets dolda aggressivitet i första världskrigets utbrott.

Tiden i Kongo var både yrkes- och hälsomässigt en katastrof för Conrad. Den enda egentligt positiva upplevelsen var en baptistisk missionsstation som enligt honom var ”mycket uppfriskande att se efter mängder av ruckel”. Jasanoffs bok är av stort värde för den som vill förstå globaliseringens avigsidor, vilket Conrad förutsåg före de flesta och som gör att Kongos folk lider än i dag.

GÖRAN GUSTAFSSON