Jesu dop och musslans hemlighet

Romarna har ockuperat Judeen och sprider fruktan och skräck. Konsekvensen blir hat, uppror och våld. Det ­andliga livet och gudstjänstlivet har till stor del intagits av vanans och lättjans makt, bara blivit ett yttre handlingsmönster. Ämbetena i templet har blivit karriärstege till politisk makt.

Här finns många beröringspunkter till vår tids situation både på ett världsligt och andligt plan. ”Erövring, krig, hungersnöd och död” griper omkring sig. Och i kyrkans värld har den, ännu ej troende, besökaren ofta mött en utsida, och inte en insida av en Guds närhet. Något som gör att för många av dem uttunnas, och ibland helt uteblir – gudstjänstbesöken. Tyvärr gäller detta ofta även den troende.

Jesus föds in i Johannes värld och är närvarande i vår, som uppstånden. Men i båda fallen ställer han sig på den sörjande, den längtande, den sårade, den misslyckade, den brustna, den otillräckligas sida… – ja vi kan fortsätta länge och använda ord som ­beskriver den människa på vilkens sida Jesus ställer sig.

Himlen öppnar sig när ­Jesus på så sätt kommer till Johannes, för att möta den behövande människan som livet på olika sätt gett sprickor i fasaden. Eller kanske den vars liv blivit mer av tom ­intetsägande utsida i stället för en inre, fylld, bägare med livgivande vatten.

Musselskal avbildades

Det är här ”musslan”, med sitt skal, kommer in i bilden. Under medeltiden framställdes i konsten ofta Jesu dop genom att ett musselskal avbildades i Johannes hand. Med hjälp av detta öser han vatten över Jesus. En mussla kan överraskande innehålla en pärla. Det bräckliga musselskalet blir i Johannes hand en bild för den sårade och spruckna mänsklig­hetens situation, som Jesus går in i när han föds in i världen. Men genom dopets översköljande kraft kommer detta musselskal under Jesu liv, död och uppståndelse sakta spricka upp och uppenbara en ren, vacker och dyrbar pärla.

”Det bräckliga musselskalet blir en bild för den sårade och spruckna mänsklighetens situation.

Johannes och Markus beskriver Jesu dop olika. De fokuserar så tydligt på skilda skeenden i processen när ”musslan spricker”. ­Johannes, nämner inte ens själva dophandlingen som Johannes döparen gör utan konstaterar enbart att han har vittnat om ”Pärlan” i ”Musslan” när han säger: ”Jag såg Anden komma ner över honom som en duva och bli kvar över honom”, Joh 1:32. Med bildens ord är då ”Pärlan” i ”musslan”– ”Den öppna himlen”.

Markus å sin sida är så ivrig att han låter hela sitt evangelium börja med berättelsen om Jesu dop. Här börjar evangeliet. Han är ivrig att skildra hur Johannes döparen, om vi låter konstverken tala, håller i musslan i sin hand, och begjuter Jesus med det vatten som gör att den himmelska pärlan så småningom kommer att bli synlig.

Anders Sjöberg
pastor och bibellärare