BETRAKTELSE För mig har kopplingen kyrka – samhälle varit självklar och på sätt och vis enkel – riktningen given, ”så älskade Gud världen”.
Det handlar om världen – om Guds skapelse men också om det mänskliga livet, vardagslivet, hur vi existerar tillsammans som medmänniskor – lokalt och globalt, ja det som vi kallar samhällsfrågor. Att vi som kyrka har ett samhällsansvar. Att sådana frågor angår oss.
Befinner oss i en dyster tid
Just nu tror jag vi är många som suckar och ber ”Herre förbarma dig”. Oro har väl alltid varit en följeslagare när det gäller vart vi är på väg, oavsett om det gäller världsläget eller olika länders utveckling. Men de flesta håller nog med om att vi nu befinner oss i en dyster tid – klimathot, krig, oroligheter där tonläget blir allt högre och våldet eskalerar. Här i vårt land har säkerhetsläget försämrats och terrornivån höjts. Gängkriminaliteten eskalerat och skördar även oskyldiga offer. Hur orienterar vi oss i ett sådant landskap?
Panelsamtal om gängkriminalitet
För en tid sedan lyssnade jag till ett panelsamtal om gängkriminalitet i en kyrkor här i Stockholm. En av paneldeltagarna citerade en mening som rätt ofta förekommer i den offentliga debatten – ”Det här är inte Sverige”. Frasen sätter ord på upplevelsen av att inte känna igen sig i den verklighet som beskrivs i medias rapportering. Men, fortsatte paneldeltagaren, det vi behöver bli medvetna om är just det, att det här är Sverige! Det händer här, det händer nu.
Mina tankar gick till en bok av prästen och författaren Lars Björklund med titeln Det som ger hoppet liv . Där presenterar han fem förutsättningar för hopp, där den första handlar om ”att tala sant om det som är”. Hoppet börjar där och ingen annanstans. Att våga se verkligheten som den är.
Onsdska och död får inte sista ordet
Vårt kristna hopp är inte grundat i fromma förhoppningar brukar jag tänka, utan i blod, svett och tårar – i Jesu lidande och död på korset. Att tala sant om det som är, även när det är fruktansvärt måste ändå vara vår utgångspunkt. Att Jesus i gränslös kärlek gav sitt liv för att vi ska få leva, är evangeliets skatt som vi får ta emot och bygga våra liv, vår tro och vår förkunnelse på. Ondska och död får inte sista ordet. Efter korset kommer uppståndelsen som förändrar allt. Mot alla odds, trots allt, segrar kärlekens makt och hoppet tänds.
Söndagens evangelietext berättar om Herrens tjänare, Guds utvalde, i kristen tro Jesus Kristus – som ska förkunna rätten för folken. Som inte skall bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, han som en dag ska föra rätten till seger. Hans namn skall ge folken hopp. Herrens tjänare stärker hoppet – värnar den sköra ansatsen, försöket att förändra, allt det som kan inspirera, ge kraft och mod.
Hopp är livsviktigt i den tid som nu är. Hopp är grundtonen i den kristna tron. Jag kan inte komma ifrån tanken att kyrkans samhällsansvar just nu ligger i att tala om hopp. Överallt, trots allt och mot alla odds.
Fakta: SÖNDAGSTEXTEN
29 oktober
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet
Tema: Samhällsansvar
Text: Matteus evangelium 12:15-21
Nyckelvers: ”Och hans namn skall ge folken hopp.” (vers 21)
Fakta: BÖN
Gud, vad är det som händer? Vi känner inte igen oss, även om våld och orättfärdighet alltid funnits.
Vanmakt och förtvivlan gör oss stumma. Vi suckar och ber – Herre, förbarma dig!
Gud, i dina händer överlämnar vi det vi inte kan förstå. Än en gång ber vi – Herre förbarma dig! Vi ber om hopp – som gör oss modiga och motståndskraftiga. Som håller oss vid liv. Gud, tack för hopp i Jesus Kristus.
Amen
LÄGG TILL NY KOMMENTAR