I lördags fick jag förmånen att tillbringa kvällen på nattklubben Debaser i Stockholm. Trots att vi är där i god tid är det fullt med människor. När jag tittar mig omkring blir jag lite förvånad. Jag trodde att de flesta i publiken skulle vara i min ålder, frikyrkomänniskor i dryga tjugoårsåldern. Men åldersmässigt är det svårt att hitta en gemensam nämnare. Unga som gamla och allting mittemellan är där tillsammans för att lyssna på en kristen artist från Louisiana som vunnit två American Music Awards, två Grammy Awards och som framför allt berättar om Jesus på ett sätt som gör att människor lyssnar. 

Hela hon utstrålar en närvaro. Hennes kroppsspråk säger att det är här hon vill vara, ingen annanstans. På en liten trång scen i en mörk och svettig rockklubb med starka strålkastare och för lite syre. Och det syns lång väg att hon älskar det. Daigle sätter fokus från första tonen. Det här handlar inte om henne eller om hennes otroliga röst. Det handlar inte om fyramannabandet eller de tre fenomenala körbrudarna som dansar synkroniserat till varenda låt. Det handlar heller inte om hennes otroliga gåva att skriva musik som berör. Det handlar om Han som har gett henne den gåvan. Hon har tagit det hon kan för att peka på Honom som hon bygger sitt liv på; Jesus.

Jag märker på publikens respons att Daigles låtar betyder mycket för dem. Love Like This och hennes succé You say står ut i mängden och blir mina favoriter för kvällen. Människor sträcker sina händer. Inte för att hylla Daigle, utan för att lovsång även kan ske en sen kväll på en mörk nattklubb.

 Jag blir tagen av den enorma ödmjukheten hon utstrålar och hennes självdistans. I mellansnacken är det mycket skratt, stundtals osammanhängande meningar och amerikanska uttryck som hon får förklara för en förvirrad publik. Musiken är så tydlig att hon inte behöver linda in eller förklara. Den står för sig själv. Även om det hade varit spännande att få lyssna mer på hennes eget vittnesbörd. 

Efter att ha blivit inapplåderad och hon sjungit ett par sånger till, bland annat Curtis Mayfields Move On Up, avslutar Daigle med den första sången jag hörde henne sjunga, hennes cover på Turn Your Eyes Upon Jesus. Ett långt intro ger publiken möjlighet att stämma in i sången, en gång på svenska; ”… alla ting runt omkring smälter bort som snö i ljuset av Hans ära och makt”. Att avsluta en fantastisk konsert med att uppmuntra alla att fästa sina ögon på Jesus blir för mig så otroligt starkt. Det var som om hon på sitt sätt ville stämma in i Johannes Döparens ord; ”Han skall bli större och jag mindre”. Och efteråt går jag hem genom stockholmsnatten och tänker att i denna värld som stundtals känns så mörk och kall så finns det ett ljus. Och det ljuset lyser i mörkret. Och mörkret har inte övervunnit det. Det ljuset fick Lauren Daigle sprida i Stockholm under lördagskvällen.

EMMA GUNNARSSON