På jakt efter ett frikyrkligt språk i vår samtid

I ungefär 20 år har Betlehemskyrkan i Göteborg haft en självklar roll under Bokmässan. Med långa samtal, paneler och gudstjänster har man bjudit på ett spännande komplement till de snabba rycken i Svenska mässan ett stenkast därifrån.

Men frikyrkan och finkulturen har ett ganska ambivalent förhållande till varandra. Många kulturpersoner är sprungna ur frikyrkans mylla, men inte upplevt att den varit bred nog att hålla dem kvar. Kanske har vi saknat språket att ge utrymme för den som inte intresserat sig för dogmatiken, men snarare mystiken – och uttrycket.

– Här tänker jag på en konstnär jag träffade som vuxit upp i en frikyrka men inte längre var kvar. Han berättade att han aldrig fick utrymme för mysteriet, att när kyrkan bad honom om hans hjälp var det mer i form av beställningsjobb för att bekräfta en tes i en predikan. Därför kände han att det inte fanns utrymme, berättar Betlehemskyrkans församlingsföreståndare Robert ­Eriksson i Sändarens podcast, Sänd. Samtalet.

Rätt massiva kultursamlingar

Det där språket är väl egentligen vad Betlehemskyrkan vill hitta med sina rätt massiva kultursatsningar som på något sätt kulminerar i samband med Bokmässan, i år den 28 september till den 1 oktober. Starten sker i form av samtal mellan Joel Halldorf, Essy Klingberg, Elin Cullhed och Eric Schüldt. Därefter kommer tunga kulturnamn som Mikael Wiehe och Mark Levengood passera för att nämna några.

– För oss betyder det att vi går i dialog med många som bor runt kyrkan och är intresserade av de här existensiella samtalen, livsfrågorna. Samtidigt blir det också ett sätt för oss att ta del av sam­talet och våga lyssna på andra, förklarar Eriksson.

Han tvekar inte att lyfta in BK i Bokmässan eller andra kulturkvällar under året som en omistlig del i det pågående arbetet att berätta evangeliet för sin omgivning;

– Kulturen är ett verktyg att dela evangeliet i handling, det här är oerhört viktiga samlingar för oss där vi också sett människor som aldrig kanske sett framför sig att man skulle bli medlem i en kyrka, faktiskt ta steget och bli det efter att man hittat något här.

Bjuda in välkända personligheter

Han menar att ambitionen att ­bjuda in välkända personligheter till just bokmässekvällarna också skapat en större förståelse för att alla, även de vi kanske minst trodde det, är lika existentiellt intresserade som oss andra. De är helt enkelt människor.

– Det tydligaste exemplet är väl Jan Guillou. När han berättade att han grät till kristen musik fick vi ett fantastiskt samtal utifrån det, minns Robert Eriksson även om han erkänner att det också finns vissa risker med att ta in röster utifrån.

Röster med andra idéer, tankar eller vägval som inte kyrkan själva står för.

– Men jag tror precis som med allt annat arbete vi står i att man måste våga låta alla typer av människor komma in. Vi måste våga lita på att den som lyssnar själva har tolkninsförmåga att sortera, menar han.

Konstnärens plats

Vi stannar lite i det där med konstnärens plats året runt i kyrkan. Hur tar vi vara på alla gåvor vi tappar på vägen?

– Kanske behöver vi testa fler former av gudstjänster under veckan, låta fler vara med i att forma hur det kan se ut. En viktig aspekt hos många skapande människor är att de står i en sårbarhet. De söker det autentiska och ärliga. Här kan vi behöva öppna upp mer för att den berättelsen också kan få stå i fokus.