Regnbågens färger är hoppets färger

Maj-Britt älskade att visa upp sina saker. Hon visade också upp bilder på sina barn och barnbarn. Men en dag tog hon också upp ett litet svart får och visade för mig.

Det är nog det starkaste minnet jag har av hennes möte med mig och min handledare. Ett möte som jag inte kommer att glömma ­eller vilja glömma. Hon sa ”Det svarta fåret, nära Guds hjärta”. ­Sedan tog vi farväl av Maj-Britt. Hon rörde min högra kind med omsorg och värme innan vi gick tillbaka till kyrkan.

Det svarta fåret

Jag kunde dock inte släppa tanken och funderade länge på det svarta fåret, och vad Maj-Britt menade med sin enkla förklaring som sedan skulle få en väldig betydelse i mitt liv. Jag tänkte på det svarta fåret, den som inte var som alla andra får. Den som avvek från normen och kanske till och med var utstött och utsatt ibland. Lika utsatt som de människor som finns bland samhällets ytterkanter. De som har det svårt eller på något annat sätt har fått smaka på livets bitterheter. Maj-Britt såg det som jag tror att Jesus vill att vi ska se, den enskilda människan, den som finns både innanför och utanför. Maj-Britt hade enligt mig verkligen följt den gode herdens väg, den gode herden som älskar och ser oss alla. Den gode herden som vill att alla får ska kunna gå genom honom, den grinden som är Jesus.

Den enskilda människan

I psalm 23 står det ”Herren är min herde. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar”. Men vilka är egentligen de rätta vägarna? Jag tänker att de rätta vägarna för mig är de som hjälper mig att minnas det som Maj-Britt såg. Den enskilda människan.

”De glada färgerna i affischen symboliserar för mig (…) mitt engagemang för den enskilda människan.

På min expedition i församlingen där jag är i tjänst har jag en stor affisch med FN:s globala hållbarhetsmål, det var faktiskt den allra första saken jag ville ha på min nya arbetsplats. ”Rummet ska få dig att känna dig som hemma” hade någon vänlig människa sagt innan jag införskaffade affischen. Jag tänker att de glada färgerna i affischen symboliserar för mig de färgerna jag gillar men också mitt engagemang för den enskilda människan. Det får mig att känna mig som hemma. Affischen ger mig hopp om att vi människor tillsammans kan förändra och förbättra världen.

Regnet mitt favoritväder

När jag tänker efter nu så är det ju heller inte så konstigt att just regnet alltid har varit mitt favoritväder. Jag minns hur jag under barndomen brukade ta på mig alla de olika klänningarna jag kunde hitta hemma och gå ut och dansa i regnet. Det var som om regnet omslöt mig med alla världens gåvor. Det var min stora hobby, att dansa i regnet. Familjen visste om mitt glädjefyllda galenskap för regnet och sa att ”I dag blir Prima glad” om det regnade. Utan regn blir det ju dessutom ingen regnbåge. Färgerna för FN:s globala hållbarhetsmål (Agenda 2030) symboliserar för mig de behoven som finns i samhället men också regnbågens färger, hoppets färger.

Prima Singh
diakon Åbybergskyrkan, Vallentuna