Små resurser kan göra mirakler

När lärjungarna inte tror att de har något alls att bidra med visar Jesus att han kan göra stordåd utifrån det ytterst lilla de ändå har. Egentligen tycker jag att berättelsen innehåller inte ett, utan två mirakel. Det ena: många blir mättade av mycket små resurser. Det andra: människor samlas i tusental för att möta Jesus.

Gudomligt ingripande

I vår tid, med minskande antal kyrkbesökare, tycks det senare förutsätta minst lika mycket gudomligt ingripande. Slarvigt tänker jag: Jesus, ge oss folkskarorna så ska nog inte maten, kyrkfikat vid samlingen, vara ett problem. Det löser vi lätt som en plätt. Men vi längtar så efter att fler ska få möta dig! Hur ska det ske?

Jag inser förstås genast hur respektlös min tankegång är. Maten är inte heller i vår tid en bagatellfråga. Sannerligen inte. Journalisten Thin Wei Lin förklarar detta pedagogiskt i en analys i Utrikesmagasinet Matkrisen: hög tid för ett nytt sätt att se på livsmedel (ui.se/utrikes­magasinet/analyser/2023/mars/matkrisen-hog-tid-for-nytt-satt-att-se-pa-livsmedel).

Klimatförändringarna

Rysslands angrepp på Ukraina fördjupar den världsvida kris i livsmedelsförsörjning som byggts upp under längre tid. Klimatförändringarna drabbar matproduktionen i alla världsdelar med ömsom översvämningar, ömsom torka. I fattiga länder svälter människor redan ihjäl. Också i norra Europa har allt fler svårt att ha råd med ens basvarorna.

Det sägs att vi egentligen producerar tillräckligt med mat för att mätta alla, problemet är att den är för dyr. Det mest akuta som behöver göras för att komma åt detta är att hejda klimatförändringarna. Men vi behöver också få en helhetssyn på hela matsystemet.

Måltiden har en central roll

Mat är inte ett problem vilket som helst att lösa. Det förstår Jesus. Gång på gång i evangelierna har måltiden en central roll. När Jesus berör det allra innersta i människor – rör vid deras livsnerv, tröstar, upprättar – visar han samtidigt omsorg om deras fysiska behov. Mat till tusentals där på berget. Nygrillad fisk och bröd till en liten grupp utmattade fiskare. Gemenskap vid måltiden så att en stukad människa kan se maten som fest.

För ett par år sedan hade vi en församlingsdag i region Stockholm. Vi hade bett sex församlingar berätta om nya satsningar de gjort. En efter en berättade de, enligt ganska liknande mönster, om hur allt hade börjat. ”Vi är ju så få och våra medel så begränsade. Men så fick någon en idé… så kom vi på att vi hade en outnyttjad lokal… så sökte vi ett bidrag som vi fick… Så såg vi en grupp människor som saknade ett sammanhang… Och nu möts vi och delar tron!”

När jag satt där och lyssnade till de enkla berättelserna kändes de alla på något vagt sätt bekanta. Efter ett tag insåg jag: det är ju matundret som upprepas här och nu! Jesus svarar på frågan ”vad förslår det till så många” genom att använda de gåvor som finns. Han berör – kanske inte tusentals på en gång, men små vågor sätts i rörelse när vi delar med oss av både mat och tro.

Jenny Dobers
regional kyrkoledare Region Stockholm