Tomas Sjödin: ”Det som betyder något är ofta svårt att prata om”

Jag möter Tomas Sjödin hemma på hans gård i en mjuk, dimmig oktobermorgon. Det är vackert både ute och inne. 
– Vi har det till låns, säger han och berättar historien om hur de hamnade i just detta hus utanför Göteborg. Med anor från tider som flytt men omgivet av framtiden. På sätt och vis en perfekt start på vårt samtal.
I över trettio år har han som pastor och författare skrivit och talat om livets stora frågor med en språklig lätthet som når långt utanför kyrkväggarna. Nu är Tomas Sjödin aktuell med sin nya krönikesamling, Drömmar är segel – minnen är roder, en titel som signalerar att hans tro på att minnena från våra liv är avgörande för att vi ska förstå framtiden.
– Det var faktiskt en fras som kom till lite av en slump, säger ­Tomas Sjödin och fortsätter:

Fastnade hos läsarna

– Jag skrev den i en krönika och tänkte inte så mycket mer på det, men den fastnade hos ­läsarna och hos mig själv. Det är en bild av hur vi behöver våra drömmar för att ta oss framåt men också våra minnen, för de är vårt roder. Framtiden är oviss, men vi vet mycket om det som har varit, och det ger oss en stabil kurs att navigera efter.
För Tomas Sjödin är minnen en konkret del av livet. Han och hans fru Lotta förlorade två av sina söner, Karl-Petter och Ludvig, för över tjugo år sedan, och förlusterna har blivit en stor del av hans andliga arbete. Han beskriver hur saknaden aldrig riktigt försvinner men att den kan omformas.
– Sorg är inte något man ska lägga bakom sig utan snarare bära med sig på ett sätt som inte tynger ner en. Saknaden har på många sätt blivit ett sätt att bevara relationen till dem vi har mist. Och i dag känner jag att vi har försonats med vad som hände, säger han. Vi pratar om våra pojkar varje dag, och det är inte bara med tårar utan med närvaro.

Väg till finna mening

Att låta de svåra, och goda, minnena ha en plats ser Tomas Sjödin som en väg till att finna mening, även i mörka stunder. Men för honom är inte bara minnena viktiga – han betonar att drömmarna är minst lika viktiga, kanske särskilt i en värld som känns mörkare och mer splittrad.
– Drömmarna har en särskild kraft, och det är viktigt att vi är intresserade av varandras drömmar och längtan, säger han. 
Han tillägger att vi ofta är duktiga på att skapa rum för att prata om problem, men att vi också behöver utrymme för att prata om våra styrkor och drömmar. ”Ju mörkare det blir i världen, desto större blir behovet av att få ha drömmar och att de tas på allvar,” säger han med eftertryck.
I sina många krönikör och sommar och vinterprat har han lyckats hitta de där orden som krokat an i människors drömmar och längtan. Men trots att han ständigt påminns om det i möten med människor, trots att han gång på gång blir folkets ”önskeröst” i P1. Trots det, har han länge brottats med känslan av att vara en ”imposter”.
– Ja, det är så, konstaterar han. Vi känner oss alla kanske lite som bluffar ibland, på väg att bli ­avslöjade. Kanske är det en del i vad som gjort Tomas till en mästare på att väga sina ord med guldvåg.

Skriva långsam process

– Att skriva är en långsam process för mig. Jag lägger mycket tid på att hitta rätt ton och undvika ett utnött språk, för det som betyder något är ofta svårt att prata om. Det kan vara kärlek, sorg eller tro, och jag försöker hitta ett språk som är enkelt men ändå bär en musikalitet, säger han och förklarar att de ord som berör oss ofta är de mest vanliga.
Låt oss reflektera lite över ett ­sådant där vanligt ord. Som ­plötsligt fått en konkret mening i Tomas Sjödins liv. Pension. 
– En tid av nya perspektiv på livet, menar Sjödin.
Efter många år som omsorgspastor i Smyrnakyrkan i Göteborg ser han nu fram emot att låta tillvaron ta en långsammare form. Att han och frun Lotta kan få ägna mer tid åt sitt församlingsliv. Han beskriver humoristiskt hur han har en ny titel för sig själv: volontär.
– Jag har kallat mig själv ”vol­ontär” snarare än ”pensionär”. Jag har pratat mycket om att vi alla behövs i en församling och ser fram emot att nu få leva det fullt ut, säger han.
 

Varför tror du att du kunnat nå ut till så många, ­också långt utanför ­kyrkväggarna ­genom åren?
– Jag tror det handlar om att jag valt att vara den jag är, utan att gömma min tro. Det är ju inte alltid enkelt att tala om tro på ett sätt som känns äkta och inte förutsägbart. Men jag ser på mitt skrivande som en del av min kallelse, och då är jag tvungen att ta språket på allvar. Jag vill hitta ett sätt att tala om de stora frågorna utan att förlora kontakten med vardagen och det mänskliga, säger han.
När samtalet går mot sitt slut märks det att Tomas Sjödin hittat sin plats, både i minnena och i framtidsdrömmarna. ”Det är viktigt att låta nästa fas få forma sig själv och inte tvinga fram något,” säger han.
 

Vad drömmer du om just nu?
– Att fortsätta möta människor, i samtal eller på papper, och tror att det är i de vardagliga mötena, de utan stora agendor, som livet får sin djupaste mening.