Föregångare. Vallersvik och Borekullastugan den 21 september 1848. Där och då bildandes den första baptistförsamlingen i Sverige. Dopen och bildandet av den första baptistförsamlingen innebar startskottet för en omfattande förändring av det svenska samhället.
Frikyrkorörelsen tar nu fart genom att människor fritt söker sig till och följer Jesus efter egen övertygelse. De ser sig som myndiga människor som själva kan avgöra vad de tror på. Guds ande svävade över vattnet i Vallersvik.
Det Gud gjorde i Vallersvik var underbart och det hade en enorm betydelse för vårt samhälle. Det var första gången som vi med säkerhet vet att en sammanslutning fattade demokratiska beslut i Sverige. När de nydöpta baptisterna samlades i Borekullastugan för att bilda församling hade alla – kvinnor och män – en röst var. Eller som de själva skrev i sina stadgar: ”Wid röstning hafwa alla medlemmar lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet”.
Något nytt i det svenska samhället
Med väckelsen inträffade något nytt i det svenska samhället. Från att staten tvingat fram enhetlighet – inte minst när det gäller religiös tro – var frikyrkorna första stegen mot ett pluralistiskt samhälle med frihet att fatta egna beslut och rätt att vara annorlunda. Förbudet att ordna gudstjänst utan Svenska kyrkans präst – konventikelplakatet – avskaffades i allt väsentligt 1858. Civilsamhället började frodas. Staten fick anpassa sig till en växande debatt, folklig mobilisering och mångfald.
Det demokratiska sättet att fatta beslut – och att diskutera – spreds sig med den kristna folkrörelsen som väckelsen födde.
Men det stannade inte i frikyrkorna. När det var dags för nykterhetsrörelsen att organisera sig använde de samma föreningsmodell som frikyrkorna. När det sedan var dags för arbetarrörelsen att organisera sig fanns det olika möjligheter, men också de valde den demokratiska föreningsmodellen.
Frikyrkodemokrati blev folkrörelsedemokrati. I folkrörelsernas ”learning-by-doing” fick vanliga människor se och lära att demokrati fungerar alldeles utmärkt. Väckelserörelsens bidrag var inte litet. Fram till och med demokratins genombrott var väckelserörelsen större än arbetarrörelsen.
Missionsförbundare tog kampen
Frikyrkornas samhällsomvandling stannade inte inom den egna församlingen. För många inom väckelsen var det självklart att det de fått lära sig fungerade bra i missionshuset även skulle fungera i val till riksdag och kommun. Oftast var det missionsförbundare som tog kampen för demokrati och engagerade sig politiskt, framför allt i Liberala samlingspartiet som var tidens ledande demokratiförespråkare. Efter att alla män fått lika rösträtt 1911 blev Liberala samlingspartiet största parti och en femtedel av riksdagsledamöterna (och mer än en tredjedel av liberalernas ledamöter) var medlemmar i frikyrkor. I politiken arbetade många av väckelserörelsens folk också mot alkoholmissbruk och andra sociala frågor.
Svensk demokrati har fått ett starkt bidrag från baptister och missionare från två av Equmenakyrkans bildarsamfund. Equmeniakyrkan har all anledning att i år fira starten för det som i dag är Equmeniakyrkan och den än bredare frikyrkliga folkrörelsen. Det är väsentligt att nu uppmärksamma det enorma bidrag som bildarsamfunden har gett och Equmeniakyrkan alltjämt ger till svensk samhällsutveckling.
När riksdagen firade 100 år av demokrati negligerades till stor del frikyrkornas viktiga roll. Det kan rättas till den 21 september 2023. Ska inte Equmeniakyrkan bjuda in riksdagens talman Andreas Norlén till svensk demokratis 175-årsjubileum?
Magnus Hagevi
LÄGG TILL NY KOMMENTAR