Samma visa varje år efter att Bokmässan i Göteborg startat. Det är som att något skaver i en. Varför läser jag inte mer? Hur ska det gå med läsningen för nästa generation? Vad händer med en rörelse som den svenska frikyrkan om läsningen fortsätter dala. Om nästa generations kristna får sin kristendomskunskap serverad i memes?
Denna text är först publicerad i Sändarens nyhetsbrev. Prenumerera gratis på det genom att maila oss på sandaren@sandaren.se
Jag är långtifrån ensam om att hemsökas av de här frågorna, vilket blivit tydligt den sista tiden. Samhället tycks kollektivt ha vaknat upp till en känsla av att något fundamentalt håller på att gå förlorat.
Kulturchefer gör upprop, skolpolitiken svänger. Tvärtom vad man kunde tro, pandemin blev inte startskottet för en rörelse att kasta allt vad tryckta böcker heter på papperskorgen, men en möjlighet att lite nyktert se på vad som håller på att hända.
Gudomlig tajming
Att den kristna kulturprofilen och EHS-professorn Joel Halldorf mitt i denna debatt lyckas ha den osannolika fingertoppskänslan att ge ut Boken "Bokens folk" framstår ju nästan som en gudomlig intuition.
Med de ovanstående frågorna i huvudet var det svårt att se hur Betlehemkyrkan i Göteborg skulle ha startat på ett mer lämpligt sätt. Joel Halldorf i samtal med Svenska Dagbladets kulturredaktör Essy Klingberg och Augustprisvinnaren Elin Cullhed utifrån de frågor boken väcker.
En sak blev än tydligare i den diskussion du själv kan ta del av här; Det allra viktigaste vi håller på att tappa är djupläsningen. Inte bara som en konstform i sig, att den ger utrymme till kontemplation, reflektion och övar oss på att stänga ute allt uppmärksamhetspockande i vår samtid.
Det händer när vi läser!
Men den hjälper oss att bli bättre tänkare. Kanske finns här en förklaring till varför Sverige faktiskt kunnat utvecklas till ett så fredligt land. Man blir ju nämligen mer empatisk av att läsa. Särskilt, faktiskt om du läser romaner och berättande text. Kanske är det så att den som läser mycket och brett helt enkelt har svårt att bli alltför svartvit, och antagonistisk i sitt tänk.
Sverige blev från 1800-talets början ett alltmer läsande folk och okej, det är inte enda förklaringen till 200 plus år av fred såklart, men sedan 1814 har Sverige lyckats hålla sig utanför krig, och därför istället kunnat odla en fredskultur med privelegier som exempelvis mycket läsning.
Sverige har historiskt haft få konkurrenter i statistiken över tidningsläsande per person. Böcker har varit en stapelvara i svenska hem. Vi har överlag tagit läsandet på stort allvar. Inte minst den frikyrkliga rörelsen, som också kallats just läsarna, har ett större inflytande på hela samhällets utveckling i frågan än vad man ibland själv vågar uttala.
Fredsbevarande syssla
Den som läser blir förutom mer empatisk, också smartare (särskilt om läsningen startar tidigt), mer allmänbildad (uppenbart men ändå), sover bättre och får en massa andra bra sidoeffekter i sitt liv.
Så vad händer med oss som folk och som kyrka om läsningen och särskilt då djupläsningen förlorar i kampen om uppmärksamhet mot betydligt mer lättsmälta medier. Som instagram, snapchat eller milisekundsnabba tik-tok klipp.
Antagligen blir också samhället mer sekundsnabbt och lättsmält. De stora berättelserna snuttifieras och kanske också berättelsen om vilka vi själva är.
Men det finns också hopp och motkraft. I det digitala plattformar som medium, i viss mån quora, reddit och storsatsande bokförlag som hittar nya sätt att nå läsare.
Och i den allmänna debatten är det inte längre ett självändamål att allt ska digitaliseras. Det är bra. För den analoga bokens stora fördel är just att den inte är digitalt uppkopplad till en miljon andra världar, reklamsnuttar och specialerbjudanden.
Den är på pränt. Den är vad den är. Och den bjuder in till sin värld för att kunna öppna din egen.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR