När min son var nio år bröt han armen efter att ha fallit ned från ett träd. När vi kom fram till sjukhuset togs han snabbt emot av sjuksköterskor och läkare och fick smärtstillande och snart var ett gips på plats. Och han fick ett litet kramdjur som hade fått ett eget bandage. Den tappra hållningen hos min pojk byttes ut och han slappnade av.

Låt oss jämföra detta med när min mamma bröt benet 1932 när hon var fem år gammal. Det var hennes mamma som tog ­henne till lasarettet. Där skedde allt snabbt och kanske lite slarvigt. När gipset senare togs bort tyckte min blivande mormor att något var fel och oron steg. Hon krävde att benet skulle röntgas, men ­läkarna tyckte det var för dyrt. Min mammas mamma grävde i hushållskassan och betalade själv för en röntgen som tydligt visade att benet växt samman fel. För att inte det skulle bli men för livet måste benet brytas upp och gipset läggas om. Någon bedövning var det inte tal om.

Medan min mormor satt i väntrummet och lyssnade på sin yngsta dotters gråt och skrik bröts benen i benet upp och gipset lades om.

Det är en enorm skillnad mellan den vård min mamma och min son fick. Ekonomisk tillväxt, välfärdsstat och en annan syn på barn ligger mellan dessa båda erfarenheter. Det händer något med oss människor när sam­hället förändras på detta sätt. Forskare har hävdat att denna samhällsomvandling också har inneburit en värdeförändring mellan generationer. De menar att vi formar våra grundläggande värderingar utifrån det samhälle vi växer upp i och att vi sedan behåller dessa livet ut. Medan äldre generationer till stor del fokuserade på materiella förbättringar tas i stället mycket av livets nödtorft för givet i yngre generationer. Många i yngre generationer har därför andra värderingar jämfört med vad många i äldre generationer har.

Det verkar som många gillar att få mer pengar, men i dag betyder inte en förbättring av ekonomin lika mycket som den skulle ha gjort för några generationer sedan. Marginalnyttan för ekonomiska förbättringar har minskat och med den ­betydelsen för materiella värderingar. För varje ny generationen ökar i stället fokus på självförverkligande, individualism och gränsöverskridande livsstilar, normkritik och globalisering samt uppror mot auktoriteter.

Värdeförändringen får politiska konsekvenser. Nya partier bildas och gamla förändras. En del ser positivt på denna förändring, medan andra är kritiska. De som har kvar de gamla, tidigare dominerande värderingarna ser dem som hotande. Därför finns det även en politisk motreaktion mot värdeförändringen. Partier som Sverigedemokraterna mobiliserar för att samla människor som vill skapa en nationell gemenskap med starkt minskad ­invandring och med klara auktoriteter och traditionella normer samt hårda straff för dem som bryter mot dessa auktoriteter och normer. Det är alltså inte en ökad tilltro till auktoritära värderingar som ligger till grund för Sverige­demokraternas frammarsch, utan att dessa värderingar alltmer ifrågasätts.

En del forskare menar att vi nu är vid en brytpunkt innan de auktoritära värderingarna förlorar sin politiska betydelse. Därför eskalerar konflikten. I så fall kommer höstens val till stor del röra konflikter om värderingar utan klar koppling till ekonomi. Inför valet bör kyrkor och församlingar visa integritet och diskutera hur varje människa kan följa Jesus även inom politiken. För kristna församlingar runt om i landet finns det all anledning att redan nu börja planera inför höstens val. Bjud in politiker och väljare till kyrkan!

Magnus Hagevi
sandaren@sandaren.se