Under en längre tid har sekulära tankar dominerat samhället. Att diskutera något utifrån kristen tro har (lite motsägelsefullt) nästan varit ett sekulärt tabu. Utifrån forskarhåll har detta alltmer ifrågasatts. Dagens samhälle är i stället postsekulärt: sekulära normer är inte längre den enda legitima utgångspunkten. Också kristen tro får ta plats.
Några exempel: Sändaren har visat att yngre generationer uppfattar frälsning som viktigare än äldre generationer. Massmedier ger plats åt teologisk reflektion. Såväl författaren och retreatledaren Magnus Malm som Uppsalabiskopen Karin Johannesson har publicerat böcker som vill ”motverka kyrkans inre sekularisering”.
En förändring leder alltid till en motreaktion bland de som är motståndare till den. De som tagit sekulariseringen och frånvaro av religion som självklart i det svenska samhället mobiliserar på olika sätt. Kanske märks sådana förändringar tydligast för ungdomar. Equmenia har också agerat för att hjälpa unga att försvara kristen tro, så kallas apologetik.
Tidningarnas debattsidor
Kritiken märks också på tidningarnas debattsidor. I Dagens Nyheter har filosofen Torbjörn Tännsjö jämfört kristen tro med konspirationsteorier och att det ”gäller bara att se till att hålla dessa föreställningar inom karantän, så att det inte stör viktiga samhälleliga förlopp.” Tyvärr mäktar han inte med att tala om vad han menar att en konspirationsteori är för något, vilket gör det omöjligt för oss att förstå jämförelsen.
Tännsjö säger sig vara orolig för att kristen tro hotar demokrati. Han har ett eget förflutet (?) som kommunist och så sent som 2018 argumenterade han i Dagens Nyheter för ett ”Etablerande av global styrelse” som ”får ske genom en kupp” samt att ”En global regering i form av en global despoti tar över.” Tännsjös vurm för diktatur kan sättas mot frikyrkors arbete att införa och etablera demokrati i Sverige.
Förnekar andlig verksamhet
I Sydsvenskan, som ges ut i Malmö, har en intressant debatt förts om kristen tro, materialism och deras konsekvenser. Mikrobiologen Farshid Jalalvand inledde med att varna för att tro på att Jesus helade människor. En sådan tro är enligt honom irrationell och riskerar att öppna för förtryck av bland annat kvinnor: ”Irrationalitet har ingen bortre gräns – speciellt när den gör anspråk på upphöjdhet.” Jalalvand förnekar en andlig verklighet och menar i stället att allt är materia: ”människan är mätbar och även driftstyrd”.
I ett svar från förra rektorn på Lunds universitet Per Eriksson och professor Per Runesson argumenterar de för att allt inte är mätbart. ”Vi menar att rationaliteten inte består i ett antagande om att endast materia och energi existerar. Rationalitet handlar om hur vi hanterar känd kunskap och förhåller oss till de hypoteser och axiom vi bygger vår kunskap på.”
Människans lika värde, förlåtelse, nåd och kärlek. Allt är centralt för människor, kristen tro och för Gud. Men det är inte enbart materiellt. Dessvärre hamnar ofta försvaret av kristen tro i att vi inte kan förklara allt. Det är i det som inte vetenskapen lyst upp som Gud dröjer sig kvar.
Ingen anledning att skygga för forskning
Men Gud dröjer sig inte kvar i kunskapens skugga där forskarna ännu inte rönt framgång. Det finns ingen anledning att skygga för forskning eller sådant som går att mäta. En rimligare utgångspunkt är att forskare undersöker hur Gud gått till väga. Om forskning på ett övertygande sätt visar något annat än vad många kristna trott har vi fått kunskap som ger oss möjligheten att förstå Gud bättre. Om forskningen till sist skulle kunna förklara allt så bör den kristna ståndpunkten vara att vi då befinner oss ansikte mot ansikte med Gud och bättre kan förstå hans kärlek.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR