Det samhälle som är berett att använda utsatta desperata flyktingar som ett vapen mot sin fiende har själv utfäst sin dom. Det är nämligen ett samhälle som inte kan hålla ihop.

Skrapa bara det minsta på den belarusiska ytan och se ett hus med en extremt skakig grund. Visserligen har bygget hållit länge, men det hade aldrig fungerat utan en människosyn med energi hämtad från avgrunden. Eller med hjälp av den mäktiga grannen i öst som håller sig med en endast marginellt bättre människosyn.

Mönstret känns igen från andra envåldshärskare (eller nästintill-envålds-härskare). Också Turkiets president Erdogan ­anklagades för att ha använt utsatta migranter som ett vapen mot EU och särskilt då den gamla ärkefienden Grekland de senaste åren.

Problemet blir när våra västliga demokratier inte har något bättre svar tillbaka än att hemfalla åt samma usla bollande med människoliv.

I Grekland brann flyktinglägret Moria ner till grunden och människorättsorganisationer varnar för att flyktingar i strid med internationella lagar skickats tillbaka de farliga vägar de kom till EU för att återvända till det som de flydde ifrån.

I en särskilt brutal skildring av djävulens limbo skrev Aftonbladet om en syrisk flykting som ­efter sex misslyckade försök att ta sig in i Polen men trött och upp­given bestämt sig att ge upp. I stället blev han återigen piskad av Belarusiska soldater att återvända med orden ”Du ska in i ­Polen”.

Inte konstigt att de polska gränssoldaterna nu rapporterar om döda flyktingar i gränslandets skogsområden.

Att EU skulle kunna integrera dessa kring två tusen flyende är naturligtvis en enkel sak sett till den storlek och de ekonomiska resurser vår union har. En bråkdel av de ekonomiska resurser som nu läggs på att hålla flyktingarna ute hade antagligen kunnat göra jobbet.

Men det här handlar nu inte om dessa två tusen. Det handlar om människo­syn.

När pendeln svängt över Europa som den gjort de senaste åren gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Det bör vara möjligt att prata om detta och samtidigt peka på misslyckanden i mottagningen som lett till utanförskap, kriminalitet bland vissa invandrargrupper i sina nya hemländer och om de som använt sina nya hemländer som bas för utländska sämre intressen.

Att ett stort och inte minst bra flyktingmottagande kostar är det inte tu tal om. Och vi behöver alltid vara transparenta med den ekonomin.

Men med det sagt behöver vi också fortsatt visa på en större etisk skärpa än diktaturerna, för att inte heller vår civilisation ska krackelera moraliskt inifrån.

Varje gång det är EU som kan anklagas för att tvinga ut migranter på öppet hav eller in i skogen blir det en vinst för de mörkare krafterna och en försvagning av västvärldens grundläggande idé om frihet, broder­skap och drömmen om allas (lika) värde.

Det här innebär inte att EU ­eller någon av dess medlemsstater kan, eller ska ta emot alla som söker asyl.

Men vi behöver fortsatt våga tala om hur vi kan hjälpa DEM hos oss och inte hur vi kan hjälpa OSS mot dem.

Hur vi kan ge skydd, rätt­visa asylbedömningar och därefter möjlighet till god integration för de som ges rätt att stanna?

Invandringen kommer säkert bli en stor valfråga i Sverige också 2022. Det finns utmaningar och nödvändiga samtal att ta. Men låt oss inte lockas att tro att det är en sämre människosyn vi behöver.

För en migrant, invandrare, flykting är och förblir en människa. Inte ett vapen för politisk vinning.