Carl-Henric Jaktlund. Foto: Mikael M Johansson
SOM JAG SER DET Är du rakt igenom nöjd med din församling? Fint, i så fall kan du spara tid och sluta läsa här.
Annars, om du hör till dem som tycker det borde var mer – eller mindre – modern musik, eller att samlingstiderna kunde vara bättre eller gudstjänstlokalen fräschare – då kan du läsa vidare för att få perspektiv.
Hör mig själv sucka
Först vill jag tydliggöra att jag hör till dem som hör mig själv sucka, gång på gång: ”För internt, rörigt, tråkigt, oengagerande, stelt”. Jag tycker i och för sig inte nödvändigtvis att det behöver vara fel att konstatera sådant, det kan finnas saker som konstruktivt behöver adresseras och åtgärdas för såväl församlingens som omvärldens skull. Ibland, inte sällan, kan det – som i sagan – behöva sägas att kejsaren är naken för att en nödvändig omstyling ska kunna äga rum och församlingen mer och bredare kunna bli den tänkta mötesplatsen mellan himmel och jord.
Men ibland handlar det nog snarare om kritiskt konsumenttänk och bekvämt utifrånperspektiv, till och med möjligen en flykt från djupare överlåtelse.
Äldre kvinna från Nordkorea
Jag utmanades ordentligt kring detta på Alpha Internationals ledarskapskonferens i Royal Albert Hall, London. In i den storslagna arenan kom en äldre kvinna från Nordkorea vars namn vi inte fick reda på av säkerhetsaspekter. Hennes berättelse innefattade flyktförsök från hemlandet som resulterade i fängelse med usla villkor. Hade de känt till hennes kristna tro hade det blivit än värre.
Låg profil behövde hon hålla, men längtan efter att dela sin tro med andra var så stark att vägar söktes. Lösning: Att se till att hon hamnade i toalettkön tillsammans med de andra kristna som hon lyckades identifiera (eller leda till tro) i fängelset. Den platsen var nämligen så illaluktande och allmänt ofräsch att vakterna inte hårdbevakade den.
Där möttes de för att viskande nynna en kort bit av en psalm eller be en snabb bön tillsammans.
Stående hyllning
Royal Albert Hall gav henne den stående hyllning som hon förtjänar, och för mig dröjer hon kvar som ett föredöme utöver det vanliga.
Hennes möjliga ursäkter var betydligt fler än mina, men ingenting kunde hindra hennes gudstjänst.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR