Arbetstidsförkortning. Fransmännen har både fel och rätt. Visst kan många av oss arbeta längre. Men vi borde framför allt arbeta mindre. Det vore bra för hälsan och miljön, och kanske även föreningslivet.
Fransmännens protester mot president Emmanuel Macrons pensionsreform väcker viss förvåning och till och med löje i omvärldens ögon: De har västvärldens lägsta pensionsålder, 62 år, och tar till gatorna för att den ska höjas till 64 år. The New York Times Pariskorrespondent förklarar för sin i huvudsak amerikanska publik att ordet arbete har negativ laddning i Frankrike. ”De säger att livet börjar när arbetet slutar, vilket är en djupt fransk övertygelse, diametralt motsatt den amerikanska synen på arbete som något som berikar och förhöjer livet”, säger han i podcasten The Daily (16 mars 2023).
Förenklad bild av fransmän
Det är naturligtvis en förenklad bild av såväl fransmän som amerikaner. Däremot ligger det någonting i båda perspektiven: Vi ska inte leva för att arbeta, men arbetet är inte heller enbart en nödvändighet utan också någonting som skänker mening åt tillvaron. I alla fall borde det vara så. En sund balans mellan arbete och vila torde vara vad vi strävar efter, som individer och samhälle. Och själva arbetet borde också balanseras mellan olika slags uppgifter: arbete för sin egen räkning och arbete för andra, lönearbete och ideellt arbete.
Dessvärre är dagens situation inte alls balanserad. En del står utanför arbetsmarknaden samtidigt som alltför många av dem som arbetar har för mycket på sina axlar, antingen i form av reda uppgifter eller i termer av ansvar, vilket skapar stress och ohälsa. Därtill upplever det ideella arbetet en kris såtillvida att människor inte har tid, ork eller lust (dessa tre hänger ihop) att engagera sig som exempelvis ungdomsledare eller fritidspolitiker.
Produktiviteten har mer än fördubblats
Under decennier har vi växlat in vår ökande produktivitet mot pengar i stället för tid. Enligt statistik från SCB har produktiviteten i Sverige mer än fördubblats sedan 1981. Det har resulterat i större aktieportföljer och lönekonton, men inte i mera fritid. I år fyller 40-timmarsveckan 50 år i Sverige. Att den infördes är värt att fira, men att vi stannat där är knappast en framgång. För det betyder att vi har bytt fritid mot konsumtion. Söndagsöppet har blivit en självklarhet och näthandeln innebär att vi kan shoppa dygnets alla timmar. 24-timmarssamhället stör inte bara vår möjlighet till återhämtning – den ständiga shoppingkarusellen förstör framför allt vår planet.
”Arbeta mer för att tjäna mer” var Frankrikes tidigare president Nicolas Sarkozys slogan. Men det är också en ganska bra beskrivning av hur vi faktiskt levt de senaste 50 åren. Det är hög tid att omvärdera vår dyrbara tid och sluta byta den mot pengar som alltför ofta omsätts i onödig konsumtion. Nu är det dags att vi i stället växlar in vår ökande produktivitet mot tid. Enligt de experiment med sextimmarsdagar och fyradagarsveckor som man med jämna mellanrum kan läsa om visar det sig dessutom att de anställda hinner med sina uppgifter på kortare tid när organisationen anpassar sig till de nya ramarna (exempelvis kortar ner på mötestid).
Frankrike undantag i Europa
Trots de uppenbara vinsterna för människor och miljö lyser frågan om arbetstidsförkortning med sin frånvaro i den politiska debatten. Och Frankrike med sin låga pensionsålder sticker ut som ett undantag i Europa. Jag tror att franska löntagares massiva motstånd mot höjd pensionsålder också handlar om att inte frivilligt släppa ifrån sig någon enda av de rättigheter som man slagits så hårt för. Och det är inte en orimlig hållning. Den rimliga kompromissen borde vara att vi alla arbetade lite mindre men högre upp i åldrarna.
För övrigt har den franska fackföreningsrörelsen även bidragit till att söndagsstängda butiker fortfarande är grundregeln i Frankrike.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR