Johanna Lernebys bok ”Familjen” har öppnat dörren på glänt till ett alternativt Sverige, där myndigheter har gett upp.

Hennes redogörelse för hur familjen ”Al-Asim” styr delar av stadsdelen Angered i Göteborg till den grad att lokala bostadsbolaget inte längre åker på larm är skrämmande. Enskilda tvingas bort ur bostäder och förrådsutrymmen tas över under dödshot.

När kriminella nätverk, vare sig de benämns som gäng eller familj utmanar samhället måste det agera.

Annars får vi dras med en form av ”långsamt inbördeskrig” där familjer, klaner och gäng bygger egna sfärer - ofta finansierat med narkotikahandel och annan kriminalitet - helt utan myndighetsinsyn.

När en 12-årig tjej dödas i en ”drive by shooting” räcker det inte för politiker att prata runt.

Vi ser inte längre bara den organiserade typ av kriminalitet som vi kunnat hålla på avstånd.

I de framväxande nätverken (som i sig inte är nya, men mer kraftfulla) kan både enskilda och hela stadsdelar tas som gisslan.

Här behövs en tydlig insikt hos politiker att samhället tappat greppet, innan det på allvar går att ta tillbaka. Vi kan inte längre diskutera vad problemet är, utan hur vi ska lösa det.

När P1-programmet ”I lagens namn” visar att 10 procent (!) av alla utvisningsdömda brottslingar blir kvar i Sverige, och dessutom med straffrabbat eftersom de är utvsiningsdömda, ger detta fel signaler.

Kommer du från rätt land kan du alltså begå tunga brott, räkna med straffrabatt och komma ut tidigare. För många av de hundratals outvisningsbara, berättar P1, fortsätter våldsspiralen sedan med grova brott som rån, våldtäkter och i vissa fall mord.

Många av dem är också i riskgruppen att plockas upp av framväxande ”utanförskapsgäng”.

Samtidigt utvisas behövd arbetskraft på grund av småmissar, som att arbetsgivaren glömt betala in pension.

Samtidigt utvisas konvertiter, barn och familjer som levt år i Sverige i hopp om att bidra och få ett bättre liv.

Det må vara snårigt med juridik, men det är inte svårt att fastslå en inbyggd orättfärdighet i nuvarande lagstiftning.

Vi behöver även inse att detta främst drabbar nysvenskar.

Det är få Svensson och Karlsson som lider av ”Al Asim”, shottaz eller dödspatrullen. Få Andersson som sett sin kriminelle granne stanna i Sverige men själv behövt lämna på grund av en bugg i systemet.

När en nyckelperson i ”Al-Asim”-nätverket skulle förhöras av polis behövde han förresten tolk. Han hade då bott 30 år (!) i Sverige.

Frankt: Vi har inte lyssnat till röster ur myllan av nysvenskar som försökt att varna.

Här några förslag till makten att förfina och jobba vidare på:

Förutom att straffrabatten på ogenomförbara utvisningar bör avskaffas, är det viktigaste att ge incitament att göra rätt för sig. Ju tidigare insatser kommer, ju bättre:

• Låt nysvenskar med jobb i Sverige stanna.

• Låt den som studerat i Sverige jobba i Sverige.

• Utvisa inga ensamma barn, och inte heller familjer som vistats i Sverige i mer än ett par år.

• Agera kraftfullt med förebyggande åtgärder för unga kriminella att komma ur sin onda spiral.

• Storsatsa på civilsamhälle som kyrkor för att ge unga ett sammanhang över kultur- och familjegränser. Låt sociala sammanhang väga tungt när personen riskerar utvisning.

Ingen svensk, ny eller gammal, ska behöva vara uppvuxen på fel ställe i detta land.