I ett samhälle som inte längre förstår religioners värde är den typ av förslag kring stöd till trossamfund som presenterades av regeringen att vänta. Liksom ivern att vilja förbjuda konfesionella friskolor.

Dra alla över en kam

Man har de goda intentionerna att stoppa islamism och extrema religiösa grupper, men är för feg för att uttrycka det. En enkel väg är att då i stället dra alla över en kam.

Där man kunde tänka att det gick att stoppa antidemokratisk och våldsam religiös verksamhet inom ramen för befintlig lagstiftning, riktas udden mot ett samlat samfunds-Sveriges ekonomiska stöd med svepande formuleringar som ”Verksamheter eller trossamfund som inte respekterar demokratins idéer ska inte kunna få statliga bidrag”.

The road to hell is paved with good intentions, som det ovan nämnda ordspråket heter på engelska, är egentligen mer korrekt. Det är inte i kanterna först och främst som de goda intentionerna ställer till det, utan när de blir själva grunden/asfalteringen (pave) för de villkor som vägen går på.

Om det förslag som nu ligger blir verklighet är det bara ett år kvar tills religiösa samfund får trippa på tårna för att klara av att ta sig igenom det nålsöga som ja, vem, ska se till att de fungerar?

”De nya lagstadgade demokrati­villkoren säkerställer att statligt stöd bara går till organisationer som respekterar demokratins idéer och samhällets grundläggande värderingar. De som utövar eller uppmuntrar till våld, tvång eller hot, som diskriminerar individer eller grupper, eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde får inget stöd. Det blir också möjligt att upphäva rätt till stöd för trossamfunden.”, är ­regeringens budskap.

Hur ska regerna tolkas?

Ingen motsäger sig naturligtvis själva intentionerna. Det mesta är bra! Men hur ska reglerna tolkas?

De som utövar eller uppmuntrar till våld, tvång ­eller hot bör rimligen kunna lagföras och straffas för sitt ­beteende redan nu.

Lagrådsremissen öppnar dock upp för en kollektiv bestraffning med paragrafer som ”Statsbidrag får inte lämnas till ett trossamfund om trossamfundet, någon av dess församlingar eller en ’företrädare’ som agerar (komprometterandre) inom ramen för det...”

Tänk er motsvarande formulering att hela svenska fotbollförbundet måste lägga ner ifall en tränare i Byns BK ­betett sig illa.

Djävulen i detaljerna

Det är frestande att använda en ytterligare underjordsliknelse. The devil´s in the details. Djävulen sitter i detaljerna.

Nej, inga trossamfund eller församlingar ska komma undan med sådant som går emot lagen. En tydligare kontroll var och till vilka statsstöd, välkomnas utan omsvep. Gemensamma medel ska bygga ett gemensamt samhälle, inte motverka det.

Men i den multikulturella och mångreligiösa verklighet som Sverige befinner sig i är samfunden, ofullkomliga som de är, precis som politiska partier, en av de viktigaste aktörerna att satsa på för god samhällsutveckling.

Påskkravallerna i Örebro

Detta har vi inte minst sett i kyrkornas arbete under flykting- och pandemikriserna. Vi såg det när lokala muslimska föreningar städade upp efter påskkravallerna i Örebro och när kristna och muslimer på Råslätt gick samman och lugnade stämningen vid aviserad koranbränning. Imamerna, prästerna, pastorerna, samfunden, är minst lika essentiella för demokratisk utveckling nu som de fria kristna rörelserna var vid demokratins framväxt på 1800-talet.

I regeringens lagrådsremiss finns en överhängande risk att jakten på diskriminerare slutar i en stor sörja av just diskriminering. Goda intentioner leder som sagt ibland till ett rent helvete.