Här något att verkligen uppröras över

Jag hade svårt att hetsa upp mig allt för mycket av det olympiska nattvardsbråket. Något i förbifarten bara; inslaget hade först fått namnet Scène de la Cène à Paris sur la Seine. Ett ordstäv som ungefär betyder Den sista måltiden på Seine.
Säkert bara en slump. 

Istället var det visst Dionysos festbord som var förlagan. Och det är inte orimligt, med tanke på att vinguden Dionysos inte alls är främmande i fransk kultur som en symbol för ”Det goda livet”.

Ändå vill jag stanna upp här för att ta avstamp i något att verkligen uppröras över. Om det nu är festivalen till Dionysos ära man vill använda som fond är det intressant att se på vad som hände vid denna antika fest. Jo, man bar fallosar (det vill säga penisar) i bland annat brons och såg till att ge sig hän sexuellt med varandra för att sedan pusta ut. 

Något skaver ännu

Symboliken man ville utvinna ur denna antika bild var, om jag förstår det rätt, alltså att alla fritt ska få välja vem man vill och kan älska. Jag kan förstå en sådan andemening även om jag ställer mig frågande till om Dionysos fest skulle vara en bättre bild av detta än tja, till exempel, nattvarden.
Men något skaver ännu. I detta djupt sexuellt laddade tema befinner sig en tjej. Kanske är hon i tolvårsåldern. 

Moralpanik? Kanske.

Men sedan jag diskuterade den katolska barnsexskandalen med Eric Schüldt i Sändarens podcast för ett tag sedan sa han något jag inte kunde släppa. ”Det är så mycket mörkare än vad folk vet om”.
Efter att ha spenderat alldeles för många timmar med att försöka få ett hum om djupet och bredden är Schüldts ord nästan en underskattning.

Finns det ens ett ljus?

Det systematiska utnyttjandet av unga utsatta är så grovt, så utbrett. Och det i Guds namn.
Jag låter dig göra researchen själv, men här ett av många tusentals (!) exempel över jorden. I den tyska staden Speyer lät lokala nunnor låna ut unga pojkar från sitt hem för föräldralösa barn till präster att förgripa sig på. Eller så hyrdes de ut till affärsmän som tvingade dem att delta i orgier. 

Om barnen kom tillbaka med skrynkliga byxor eller spermafläckar på sina kläder, straffades de av nunnorna. Barnen alltså. De straffades.
Att dessa nunnor sedan tog nattvarden är såklart ett större hån mot densamma än det franska skådespelet på floden Seine. 

Barn ska aldrig sexualiseras

På närmare håll har vi på bara ett år haft två fall med Equmeniakyrklig koppling som fastnat på den kontroversiella pedofil-
uthängarsajt som drivs av bland annat förre höjdhopparstjärnan Patrik Sjöberg. Själv utsatt som barn av sin tränare.
Förra gången en Equmeniakyrklig hamnade i nätet, eller snarare på, var det en pastor. Senast handlade det om en man i ansvarsställning som inte såg några problem med att ta en 14-årings oskuld. 

I det uppmärksammade ”Snippafallet” utsattes en ung tjej i en lokal Frälsningsarmés lokaler.
Inte bara kyrkor är drabbade såklart. Minns amerikanska pojk-scouterna eller gymnastikförbundet i samma land.
Den mörka sanningen är att överallt där det finns barn, finns de som vill utnyttja dessas sårbarhet.
En sak måste därför stå väldigt klart för oss. Ett barn ska aldrig sexualiseras. Aldrig någonsin.

Om vi ska reagera riktigt starkt på något i scenen från Seine är det genom att ställa frågan vad flickan utgjorde för symbolisk part i den antika sexfestivalen?
Ännu bättre om vi fortsätter att prioritera arbetet med att i de sammanhang vi finns göra miljöerna så säkra de bara går för dessa våra minsta.