Hatet måste stävjas innan ord blir handling

Nästa vecka lämnar hon över ledarskapet för Centerpartiet, men redan förra veckan checkade Annie Lööf ut från rikspolitiken i och med att hon i sin sista partiledardebatt använde all sin talartid åt att ge och ta emot varma tack och hyllningar från sina partiledarkollegor. Present- och kramkalaset var en tydlig illustration av att våra främsta politiska företrädare inte bara är motståndare utan även kollegor.

Kollegial relation

Annie Lööfs hårdnackade motstånd mot Sverigedemokraterna har inte hindrat henne från att ha en god kollegial relation med Jimmie Åkesson (SD), vilket hedrar dem båda. Däremot är det märkligt att Jimmie Åkesson aldrig behöver stå till svars för den växande högerextrema undervegetation som helt säkert är gynnsam för Sverigedemokraternas tillväxt och som, enligt Säpo, också göder den våldsbejakande extremismen.
Annie Lööf har betonat att det inte var hotbilden mot henne som fällde avgörandet när hon bestämde sig för att sluta som partiledare – hon har gjort en ­hederssak av att inte låta hatarna vinna. Men hon har inte heller förnekat att efterspelet efter det fruktansvärda mordet på psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren skakade om henne i grunden.
Knivdådet i Almedalen väckte bestörtning och stor sorg. Många människor kände Ing-Marie Wieselgren, genom hennes enastående arbete som överläkare i psykiatri, hennes engagemang i Missionskyrkan i Uppsala och Equmeniakyrkan eller hennes återkommande medverkan med Tankar för dagen i Sveriges Radio P1.

Roll som samhällsföreträdare

Dådet var inte riktat mot Ing-Marie som person eller läkare, utan det var hennes roll som samhällsföreträdare som attackerades. Ing-Marie Wieselgren, som mer än någon annan vigt sitt liv åt att hjälpa människor med psykisk sjukdom, blev en symbolisk måltavla för Theodor Engströms hat.
Det skulle visa sig att han även hade långtgående planer på att mörda Annie Lööf. När detta blev känt efter några dagars polisförhör med honom ändrades brottsrubriceringen från mord till terroristbrott. Åklagaren yrkade sedermera på att Theodor Engström skulle dömas för terroristbrott genom mord på Ing-Marie Wieselgren, samt förberedelse till terroristbrott genom förberedelse till mord på Anne Lööf.
Tingsrätten gjorde dock bedömningen att mordet på Ing-Marie Wieselgren, till skillnad från mordplanerna mot Annie Lööf, inte hade tillräckligt allvarliga implikationer för samhället som helhet för att bedömas som ett terroristbrott. Juridiskt är det säkert korrekt resonerat, men utifrån en mer allmän synpunkt känns det viktigt att betona att mordet på Ing-Marie Wieselgren var mycket mer än ett mord. Det var, precis som kammaråklagare Henrik Olin sa i samband med att han väckte åtal för terroristbrott, ett hot mot demokratin, det öppna samhället och mötesfriheten.

Extremistdåden tycks bli fler

Vi är många som befarat ett attentat under politikerveckan i Almedalen och sommaren 2022 skedde det som inte fick ske. Det konstiga är att den oerhört tragiska händelsen inte lett till en större samhällsdebatt. Särskilt som extremistdåden tycks bli fler.
Förra året mördades fyra personer på sin arbetsplats i Sverige, samtliga kvinnor: två lärare, en psykiatrisamordnare och en medarbetare på ett LSS-boende. Säpochefen Charlotte von Essen har pekat på sambandet mellan extremismens allmänna utbredning och antalet våldsdåd: den stora vågen driver den lilla vågen framför sig. Retoriken har blivit hårdare och ett fåtal individer väljer att tolka näthatet bokstavligt – att gå från ord till handling.
Det är fruktansvärt att konstatera att några av dem som genom sina värv står upp för det demokratiska samhället sedan faller offer för de yttersta konsekvenserna av den hatpropaganda som underminerar detsamma genom att svartmåla, misstänkliggöra och så split.