Ålderdom. ”Land, du välsignade” är en fosterländsk sång från 1923 med text av Elisabet Björklund och musik av Ragnar Althén. Mest spridd blev den i Jussi Björlings berömda tolkning från 1959 och även om det runnit mycket vatten under broarna sedan dess är Sverige verkligen just land, du välsignade.
För här dånar inte krigets vansinne, här har de flesta av oss mat för dagen, kläder på kroppen och tak över huvudet. Dessutom har vi genom avancerad och tillgänglig vård kunnat både lindra och bota. Kanske är det därför som många i Sverige talar om döden som ett om, snarare än ett när? Men innan vi alla den vägen skall vandra skall vi möta ålderdomens utmaningar och här finns mycket att lära.
Mindre än hälften av den tidigare lönen
För det första har vi ett pensionssystem som inte ens i närheten lever upp till vad det lovar. Allt för många förväntas klara sig på allt för lite. Många är de som får ut mindre än hälften av sin tidigare lön när arbetslivet klingat av och för allt för många är det ännu värre.
Faktum är att Sverige i dag har den högsta andelen fattigpensionärer i Norden och fler än genomsnittet i hela EU. Sedan 2003 har den allmänna pensionen rasat från 61 till 45 procent av tidigare lön. Om nyblivna pensionärer plussar ihop tjänstepension med privat pension får de i dag ut drygt 13 900 efter skatt. Därtill är pensionsgapet mellan kvinnor och män en ravin av orätt. I 229 av Sveriges 290 kommuner ligger den genomsnittliga pensionen för kvinnor under fattigdomsgränsen på 13 090 kronor per månad.
Hemlösheten stiger
Då är det inte så konstigt att hemlösheten nu stiger bland ålderspensionärer som varken lider av missbruk eller psykisk ohälsa. Ofta handlar det i stället om att boendekostnaden blivit för hög när ens livskamrat avlidit samtidigt som det är svårt att få plats på eller ha råd med äldreboende. Om detta handlade min senaste ledartext men det tål att upprepas eftersom det handlar om värdighet.
För det andra måste vi göra om och göra rätt när det kommer till den äldreomsorg som efter 30 år av besparingar, timanställningar, pressade scheman och slimmade organisationer inte längre klarar av sitt viktiga uppdrag.
Men varje människa har rätt till en värdig äldreomsorg där ens personlighet och livsföring respekteras. Ålderdomen ska vara en guldkant, inte en besparingsåtgärd och här skulle vi kunna lära av gårdagens dagis och dagens förskolor. Från att ha varit dagtida förvaring för yrkesverksammas barn är det i dag en egen skolform med läroplaner, pedagogisks skärpa och välutbildad personal. Självklart borde vi förvänta oss samma kvalité på vår äldreomsorg som på våra förskolor. Det handlar om respekten för våra äldre.
Och för det tredje måste vi få till en rejäl utvärdering av den svenska corona-hanteringen som hamnat i kläm mellan regeringsskiftet, kriget i Ukraina och den ekonomiska krisen.
Ett misslyckande
Men den höga dödligheten på våra äldreboenden var ett misslyckande. Det var inte respektfullt att från offentligt håll tala om att det kommer fler påskar och jular när det för många äldre blev deras sista. Dessutom vet vi att ensamhet kortar både livslusten och livslängden men ändå tvingade vi fram en rigid isolering för allt för många. Och följden blev att vi berövades värdefull tid med våra äldre och lämnades i chock och misstro när de från en dag till en annan inte längre fanns.
Det finns en tid
för allt och förr eller senare kommer vi alla möta ålderdomen. Låt oss bygga ett samhälle och en äldreomsorg där hög ålder inte blir ett straff utan en nådatid.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR