Det moler en stark fråga om hur det ens kan vara möjligt, särskilt i ett land som Sverige.

Men med sådan förvåning kanske det inte går att uttrycka sig längre. Vi har utvisat allt från folk som fått jobb på fel sätt till skötsamma, integrerade familjer förr.

Det är lätt att fastna i halvsanningen att de som tycks vara svårast att utvisa är de grovt kriminella. Så låt oss inte.

Men visst sticker det med rapporter om kriminella som ska utvisas men istället blivit kvar med straffrabatt. Vi vet också att det i till exempel imam-affären i Gävle inte gick att genomföra utvisningar på grund av risker i hemländerna - trots att de utpekade ansågs vara ett hot mot Sveriges säkerhet.

Så Buket då?

Att gå rätt i juridiken är inte det enklaste, och det går inte att ta hänsyn till känslor.

Jag bad därför läsare om tips och tankar inför denna text (tack för det stora engagemanget). Inte helt oväntat cirkulerade de flesta av tipsen runt barnkonventionen. Sedan i år är den nämligen lag i Sverige.

Detta borde vara ett skolexempel på när den kan tillämpas.

Som Per Axéll skrev i kommentarsfältet under min tipsfråga; ”Barnkonventionen räcker långt...”

Jag håller med. Så borde det i alla fall vara. Bara artikel tre borde räcka. Sammanfattad av ” i Alla åtgärder som rör barn ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa.”

Inte behöver man vara en särskilt duktig jurist för att inse; den svenska migrationsdomstolen lever inte upp till barnkonventionen.

De politiker som drev på att barnkonventionen skulle införas som lag bör nu också hålla efter att myndigheter och domstolar använder den så.

I fallet med Buket är anständighetens minimum för Migrationsdomstolen att avslaget på prövning tas om och att det med barnkonventionen för ögonen, ses över vilka grunder som kan finnas för uppehållstillstånd.

#Låtbuketstanna.