Ledarskap. Maktmissbruksanklagelserna mot Pingts Daniel Alm aktualiserar en viktig fråga för kyrkligheten – hur gör vi med maktmänniskor i de kyrkliga strukturerna?
Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Lord Actons klassiska citat är nästan av floskelkaraktär, men ändock sant.
Det är nog efter liknande logik som Jesus menar att åt den som givits mycket också ska begäras mycket, och Jakob skriver att ledare kommer prövas hårdare.
Det är allvarsord, minst sagt, till den som eftersträvar en maktposition. Särskilt i kyrklig kontext men rent objektivt sätt gäller det allt ledarskap. Det är också en idé som inskärper det seriösa i att nå en position där många människor påverkas av det du gör.
Extra dimension
Så är det för en kyrklig ledare i högsta grad. Eftersom att tjänst i en kyrka också kopplas ihop med ett kall från Gud, blir det en extra dimension att ta in.
Ledare kommer att missbruka detta. Trots att vi är en rörelse som i grunden bryter ner maktbarriärer genom idéer som allmänna prästerskapet. Och det revolutionerande konceptet att enheten i Kristus överbryggar både samhällsklass, etnicitet och kön.
Anklagad för maktmissbruk
Men. Vi befinner oss i ofullkomligheten. Ånyo aktualiserat genom att svensk pingströrelses ledare för ett par veckor sen avgick, anklagad för just maktmissbruk.
Visserligen bör rörelsens transparens och skyndsamhet till agerande efter att en kvinna konfronterat honom lyftas fram. Men något skaver.
För vem är det bra att det från en dag till en annan kan avslöjas oegentligheter som verkar ligga djupare än bara engångshändelser?
Är det första gången detta kom upp på bordet? Då är det ett haveri att det kunnat ligga dolt.
Är det andra, tredje eller fjärde. Varför har inga (synliga) åtgärder gjorts tidigare?
Som verksam i en annan del av svensk frikyrka, men med stort hjärta för våra syskon och vänner i Pingst; Kanske kan jag ge något perspektiv som är svårt att fånga upp på hemmaplan. Det här hade nämligen inte behövt hända, hade strukturen varit en annan.
Människor med ambition
Så gott som alla människor i någon form av maktposition är människor med ambition. Du hamnar sällan i ledarposition för att du är en slashas. För transparensens skull: Också jag är en ledare med ambitioner, helt klart i riskzonen för att drabbas av maktbegär eller å myntets andra sida gå in i väggen.
Som i allt annat finns naturligtvis en skala av fallgropar och egen ambitionsnivå. Den här texten har på inget vis syfte att definiera Alm efter någon sådan. Jag vet inte mer om vad som hänt förutom det Pingst själva kommunicerat med ”Maktmissbruk”.
Kan vara oumbärliga
Och nej det är inte uppenbart att maktmänniskor alltid är på fel plats. I många sammanhang kan de vara oumbärliga, effektiva och drivna. Framgångsrika företagsledningar kryllar av dem. Men de kräver en omgiving som vågar ta tag i baksidorna. Som vågar bränna sig också vid en lysande stjärna.
De kräver en struktur som inte ger enskilda all makt, som delar insyn och tar visselblåsarna på allvar.
För pingst del är det en viktigt lärdom att se över hur många styrelser och sammanhang man kan basa för på ett bräde? För frikyrkan i stort att tidigt ta varningssignaler på allvar.
Kaos av sårade människor och strukturer
Maktpersoner kan i den bästa av världar vara skillnaden mellan fiasko och succé, men i den sämsta av världar lämnar de ett kaos bakom sig av sårade människor och strukturer.
Här har inte bara ledaren ett eget ansvar utan även det sammanhang som kallat hen att leda. Maktmissbruk avslöjar alltid sprickor, då inte bara hos den enskilda utan också hos det sammanhang den verkat i.
Det hoppfulla är att det alltid går att börja om – och rätt. Det gäller både offer, förövare och organisation.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR