En nazir är inom judendomen en person som avlagt löften om ett heligt liv i avskildhet. Som ett tecken på detta klipper han inte håret annat än vid dödsfall i den närmaste familjen. Mest kända naziren är förmodligen Domarbokens Simson som efter ett passionerat möte med Delila avslöjade att hans oerhörda styrka satt i hans långa hår. Men nazirer är inte de enda som av religiösa skäl har tankar kring just hår.

Korkskruvslockar

Enligt ortodox läsning av Torah ska gifta kvinnor täcka sitt hår medan män bör låta håret vid tinningarna växa ut till korkskruvslockar. För sikhiska män är rakkniven förbjuden, inom hinduismen rakar många hår­et på nyfödda eftersom det kan ses som en rest från en­ ­tidigare inkarnation medans rastafarier uppmanas skaffa dreadlocks för att likna lejonet av Juda. Också inom islam har håret en central roll där många män rakar bort sin mustasch men odlar skägg. Om kvinnor ska täcka sitt hår är mer omstritt och beror på både tolkning av de heliga skrifterna men också olika länders tradition och kultur. Vad som förenar de olika påbuden är att kvinnor ofta förväntas täcka mer eller mindre av sitt hår och ibland även sin kropp.

Islamiska revolutionen

Med den islamiska revolutionen i Iran 1979 blev landet en teokrati under ayatollah Khomeini. Tillsammans med det övriga prästerskapet formulerade han stränga uppförande, kläd-och hårregler, främst riktat mot kvinnor. Under hösten smärtsamt uppmärksammat i då den iranska sedlighetspolisen gašt-e eršād vid ett gripande misshandlade den 22-åriga kurd-iranskan Jîna Amini så svårt att hon hamnade i koma och två dagar senare avled på sjukhus.

Hennes ”brott” var att hon burit huvudduken hijab på fel sätt. Detta barbari har inget med tro eller moral att göra utan är yttersta resultatet av ett patriarkalt system där kvinnor skall kuvas till varje pris. Ett sådant system måste till slut falla och nu demonstrerar kvinnor i hela Iran och världen för befrielse. Somliga bränner påtvingade slöjor medan andra, som europaparlamentarikern Abir Al-Sahlani (C) markerar avsky och solidaritet genom att klippa av sig en bit av det egna håret.

Ytterligare sanktioner

I dagarna införde EU ytterligare sanktioner mot sedlighetspolisen och iranska makthavare som nu beläggs med inreseförbud samtidigt som deras ekonomiska tillgångar inom unionen kommer frysas. Också FN har fördömt dödsmisshandeln men därifrån skorrar orden falskare. I FN:s egen Kvinnokommission sitter bland annat representanter för just Iran. Vi talar här om representanter för ett land där kvinnor saknar möjlighet att välja eller lämna partner, där våldtäkt inom äktenskapet är lagligt, där vårdnaden av barnen alltid tillhör mannen och där kvinnor som döms för exempelvis otrohet eller homosexualitet piskas blodiga eller stenas till döds. De kallas ibland för moralpolisen men om det är något som regimen saknar så är det just moral. Därför krävs något annat än bara hårda ord.

Måste agera handfast

Precis som när världen kom samman mot den orättfärdiga apartheidregimen i Sydafrika måste vi agera handfast mot Irans könsapartheid. Många är de modiga kvinnor och flickor som nu riskerar sina liv i en feministisk frihetsrevolution. Den måste vi stötta!

Det gör vi med sanktioner och inreseförbud men vi bör också öronmärka delar av det nerskalade svenska biståndet till kvinnors och flickors rättigheter i Iran och länder med liknande förtryckande lagar. Dessutom bör vi arbeta för att utesluta Iran ur internationella idrottsmästerskap, utvisa H.E Ahmad Masoumifar, Irans ambassadör i Sverige och kasta ut regimen ur FN:s Kvinnokommission. Detta förtryck skall förgöras, för varje flickas skull.