KD och ni andra, ge Lennart en ny chans!

Nio mandat tappades, och på ett sätt blev det början på ett sluttande plan för C som trots några tillbakastudsningar knappast är partiet de en gång var.

En journalistkollega har sagt att det bästa för C (och KD) hade varit om partierna slagits ihop efter sin valtekniska samverkan på 80-talet. Det hade kunnat bli en god balans mellan social­liberal agrarism och kristen personalism, och förhindrat de båda att slå över i dess olika diken.

Jag håller med.

I motsats till den då relativt okände Daléus har KD nu aviserat att de rekryterat Alice Teodorescu Måwe som toppnamn för EU-valet. En profil som många kan relatera till vare sig man gillar henne eller inte. Hon ersätter en annan profil många kan relatera till vare sig man gillar eller ej. Sara Skyttedal.

Vem är Alice?

Men. Vem är Alice?

Är hon verkligen kristdemokrat? Bejakar hon den personalism som kunde varit KD:s oumbärliga bidrag till svensk politik?

Går det om man är för aktiv dödshjälp, till ­exempel. Eller uttrycker det snarare en skrikande individualism? Är hon mest nyliberal karriärspolitiker?

Vad säger partiets alla Lennart, som krattat i bakgrunden och slitit sitt hår för KD, redo för uppdrag. När räkmackan lämnades över till ­någon som man slipper göra reklam för.

Vurm för kändisnamn

KD:s vurm för kändisnamn är inte nytt. Kanske är det en bra strategi för det kortsiktiga i influerarnas tidevarv. Alice kommer med en egen fanskara som kan ge röster till den kristdemokratiska samlingen. Ett tag.

Men vad samlas man runt långsiktigt? Vad är, och här famlar inte endast KD, de svenska partiernas egentliga unikitet?

Det hade varit önskvärt med politik som talade mer om slutmålet för dess närvaro i kammare och parlament.

Vem är KD? Vem är C, L, S, M, SD, MP och V?

Vi är en del som börjar tröttna på alla profiler, och kanske är beredda att ge politikens alla Lennartar en ny chans.