Med olika exempel från samfunds och ­(civil)samhälls-Sverige gavs en rätt positiv bild av framtiden. Satsar man på rätt kort finns det goda förhoppningar att det går att vända en trend där unga, särskilt i utsatta områden, lockas till gängkriminalitet.

I många av de områden som pekas ut som utsatta områden, och där det är stora risker att unga väljer en kriminell bana, verkar några ­tydiga penseldrag målas.

Låg andel skolelever som når målen.

Få alternativa fritidssysselsättningar.

Liten eller ingen social gemenskap (grannar med mera känner inte varandra).

Det finns naturligtvis andra aspekter att ta upp som hög arbetslöshet, föräldranärvaro, låg inkomst och så vidare.

Men låt oss börja där med de tre översta punkterna eftersom kyrkorna och deras ­närstående organisationer faktiskt har svar på dessa frågor.

För inte länge sedan startade Communityskolan Räddningsmissionens regi i Tynnered. Det är måhända för tidigt att hoppa och jubla över resultaten, men lyckas de med något av vad deras förebilder i engelska Oasis gjort bådar det gott. Med fokus ordning och reda, ­respekt och lärande kommer man långt – om man inte slutar tro på människan.

Församlingen Rosa huset i Lövgärdet har på kort tid byggt upp en scoutverksamhet mitt i Göte­borgs tuffaste områden, och plötsligt träffas både barn och familjer över nations- och religions­tillhörigheter. Och lär känna varandra! Det är nog svårare att råna och skjuta på folk man känner om man en dag ändå hamnar snett.

I Guds hus i Fisksätra samlar man svenskkyrkliga, katoliker och muslimer i en och samma byggnad. Det funkar utmärkt.

Nu kanske det känns som att tråden börjat tappas, Var det inte gängvåld det handlade om.

Jo. Men också gängvåld bottnar i det mest ­basala. Tillgången till positiva gemenskaper.

Här har kyrkan en nyckel som ingen myndighet någonsin kan ta över. Jag för min del tror att detta kommer bli mer och mer uppenbart också för stats­apparaten.