Det är symptomatiskt på något sätt. Den nya generationen är digital i en utsträckning som det analoga samhället inte hinner med i.

De två tjejerna dansade nog ovetandes, obrydda vidare, medan jag sörjde ett dystert besked av minst två anledningar.

Marginaliserad rörelse

Det ena att en allt mer marginaliserad rörelse som den kristna i Sverige inte har råd att förlora sina neutrala fönster mot omvärlden.

Ett steg in i en kyrka må vara stort för en del, men ett steg in i en bokaffär något annat.

Bokhandlare har på det sättet haft en större betydelse för våra rörelser än vad vi kanske insett eller inser.

Intresse för läsare faller

Men jag sörjer också för att det allmänna intresset för läsande faller. I den nya SVT-dokumen­tären Vem mördade skolan målar ­Jesper Rönndahl en nästan chockerande bild av hur skol­väsendet var villigt att offra traditionella läromedel på det digitala altaret – trots att studier visade på försämrat resultat och inlärningsförmåga.

Trots att antalet fysiska böcker i ett hem kan förutsäga en ungdoms skolresultat.

Även vuxna läser allt färre böcker. Bara en tredje del av svenskarna läser böcker på fritiden enligt en rapport från scb i november.

Hur många läser kristna böcker?

Och hur många kristna läser i dag kristna böcker regelbundet, eller ens Bibeln mer än till manna och kyrkobesök?

Visst handlar (och läser) även troende på nätet men den fysiska bokdöden är ett symptom som jag anar hänger samman med det sjunkande ­antalet medlemmar i traditionella frikyrkor.

Om vi inte läser om vad vi tror, vet vi inte vad vi tror på. Och vem vill engagera sig i något man säger sig tro på men inget vet om. Vi kanske inte kan få tillbaka de nedlagda bokhandlarna, men vi bör göra allt för att öka läslusten i våra ­rörelser. Liksom att verka för det också i det ­övriga samhället. Det är rent ut sagt en över­levnadsfråga.