Afghanistans förföljelse av konvertiter är ett exempel. Nordkoreas brutala agerande mot kristna och andra ”statsfiender” ett annat.

Sedan millenieskiftet har uppemot 70 000 kristna mördats i Nigeria, och ännu fler attackerats, kidnappats och diskriminerats på olika sätt i landet.

Framförallt utförs dåden av islamistiska ­extremistorganisationer som IS-anstrukna Boko Haram, eller av fulanilantbrukare, delar av en muslimsk grupp som i vissa konstellationer blivit militanta.

Så många som en bit över tre tusen kristna människor dödas alltså i landet – varje år. Trots de höga siffrorna är det en påfallande undanskymd konflikt i Västvärldens dagliga nyhetsrapportering.

Varför, kan man undra?

En stor orsak är antagligen att sekulär media och samhälle fortfarande inte vet hur man ska agera utifrån de makthierarkier som målats upp som de rådande i Västvärlden, med en kristen vit man på toppen.

Att vara kristen i världen är ofta att stå i direkt motsats till makten då lojaliteten i första hand finns någon annanstans än hos staten.

En annan orsak, särskilt i Sverige, är att många numera saknar förmågan att se hur stor del av en människas liv som kan kretsa kring religiös tillhörighet.

En kunskap om kristendom liksom andra religioner för gemene svensken kunde vara en aldrig så god sak nu när vårt eget samhälle också blir mer mångreligiöst.

Faran med ett blint öga för religion har redan fått stora konsekvenser i Sverige. Konvertitskandalen, mobbing på asylboenden, hot. Detta gäller naturligtvis inte bara kristna. I Sändaren skrev vi om en yazidierfamilj som ­trakasseras i en svensk småstad på grund av sin religionstillhörighet.

Vi bör alltså slå vakt om att agera mot religionsförföljelse i världen samtidigt som vi bevakar att den inte visar sitt fula tryne på hemmaplan.

Till den nya regeringen – låt religiös förföljelse ta plats på dagordningen.