Samtidigt vill en del partier och politiker på olika sätt stödja kristendomen i det svenska sam­hället. I dessa fall har kristna anledning att diskutera problem med sådan politik. Det är sällan dessa politiker framhäver en människas möte och relation med Jesus, utan egentligen något annat. Frånvaron av ett möte med Jesus Kristus innebär också ofta frånvaron av att relatera sin politik till de utmaningar som det innebär att följa Jesus och att efter­följelsen radikalt kan förändra oss och världen.

Som politisk idé kan politisk konservatism ha en öppen dörr till det gudomliga, men ofta är det då en obestämd och avsides gudom som beskrivs. Den begränsade beskrivningen av det gudomliga som onåbar manifesteras i namnen på gudomen. ”Försynen" avser en dold och abstrakt kraft som av oklar anledning ibland gör sig gällande i världen. Att endast tala om "Skaparen" ger en bild av att det gudomliga har gjort sitt och dragit sig tillbaka för att inte lägga sig i vad som möter dagens människor.

Ett annat exempel är den konservative filosofen Friedrich ­Hegel. Han menade att ”Världs­anden” förverkligade sig i olika religioner genom historien (även om Hegel föredrog kristendom). Denna abstrakta gudom ställer inte heller några krav eller påkallar förändring. Det som är finns på grund av Världsandens ledning.

Inom politiken är ett annat sätt att framhäva en gudom som ger levnadsregler, etik, normer eller ”kristna värderingar”. Regel­guden har ofta varit maktens redskap för att hävda det bestående. Det har bland annat märkts i skolan. Religionshistorikern David Thurfjell menar att det var etik som definierade att vara kristen enligt skolans gamla kristendoms­kunskap, inte mötet med Jesus. Som många vet får ett möte med ­Jesus och att följa ­honom konsekvenser. Men att utan detta möte lista några regler riskerar att vara godtyckligt och i bästa fall en slump om det sammanfaller med kristen tro.

I en serie av rapporter framhäver professorn i tros- och livsåskådningsvetenskap Arne Rasmusson att omvändelse, tro på Jesus och viljan att helga sitt liv genom att följa honom har betydelse för människors vilja att också förändra världen. Det är denna kombination av radikal och allmänkristen tro som enligt Rasmusson möjliggjort ”arbete för radikal förändring av moraliska, sociala och politiska strukturer”.

Rasmusson ger talrika exempel som baptisters och missionsförbundares arbete för att demo­kratisera Sverige från mitten av 1800-talet, medborgarrätts­rörelsen i USA och kampen för en ­human flyktingpolitik i dagens kyrkor. Enligt Rasmusson betonar en sådan kristen tro förändring av individen. Människor med denna längtan efter förvandling bildar rörelser för förändring och har också ofta en kreativ vilja att genomföra dessa i samhället.

Equmeniakyrkan har utlyst klimatnödläge som blixtbelyser att denna världen behöver förändring. Klimataktivister och forskare har börjat använda ­ordet omvändelse för att beskriva den förändring som behövs. ­

Eller som evangelisten Johannes skriver i lilla Bibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son”. Mötet med Jesus är en omvändelse som radikalt förändrar mig, dig och den värld som Gud älskar.

Magnus Hagevi
sandaren@sandaren.se