Tyvärr verkar Sverige inte vilja erkänna detta faktum. För att veta vad som verkligen betyder något är det bara att följa pengarna och de hamnar sällan hos (fri)kyrkorna.

Nu ligger det i kyrkors dna att kavla upp ­ärmarna vid behov, men när vi verkar i ett välfärdsbygge som Sverige bör vi kunna förvänta oss att den gemensamma pengen ska räcka till de grundläggande behoven för de mest utsatta. Att kyrkorna på ideella axlar ska förvandlas till en mer eller mindre oavlönad skuggmyndighet är egentligen häpnadsväckande.

I länder som i USA får kyrkor och välgörenhetsorganisationer därför istället stora skattelättnader och andra förmåner för att kunna fortsätta tjäna samhället utan att gröpa ur sina egna medel alldeles. Det systemet kan man också kritisera, men här det annorlunda. I stället misstänkliggörs ­organisationer, kyrkor och föreningar på grund av att man verkar på ”religiös grund”. Senast skrev vi förra veckan om hur Enköpings kommun drar in pengen till en välfungerande equmeniaverksamhet av den anledningen.

I dag skriver vi om hur bland andra Tullbrokyrkan i Falkenberg fick rycka in när Migrationsverkets personal gått hem och flyende ukrainare uppmanades sova på gatan.

Under många år har historier berättats om hur ­socialarbetare uppmanar utsatta att gå till kyrkor för gratis matkassar då de inte har mandat att hjälpa.

Något inom en säger att det rimliga skulle vara att varenda kyrka och religiös organisation skickar en räkning till lämplig myndighet för varje insats som utförs och som staten egentligen borde ha ansvar för. Om inte annat för att få en bild av hur beroende Sverige fortsatt är av hjälp grundad på den kristna människo(för)synen.

Hur länge skulle de 6,9 miljoner som SKR:s medlemskyrkor (Svenska Kyrkan undantagen) får dela på till akut flyktinghjälp räcka då? Nu får det vara nog med myndighets-Sveriges hycklande inställning till samfunden.